Dömda


images-1

Jag åker buss varje dag hem från skolan, en dag klev det på ett gäng tjejer i 12-13 års åldern. Det var ett typiskt flickgäng i tonåren. Det kliver också på en ensam tjej, hon sätter sig mitt emot dem i buss sätet. Tjejen var en typiska blyga tjejen med glasögon. Det första tjejerna gör är att granska henne med blicken upp ifrån och ner, då hon hade gråa mjukisbyxor på sig. De börjar fnissa och himla med ögonen. De slänger blickar på henne stup i kvarten tills hon trycker på stoppknappen och kliver av bussen, då bryter tjejerna ut i skratt och jag hör hur de säger: alltså hur kan man bara se ut så? De har alltså dömt henne innan dem ens vet vem hon är. Just detta scenario är ganska typiskt för tjejer över lag. Vi dömer varandra väldigt starkt efter utseende när vi inte vet ett skvatt om personen egentligen. Visst, man kan inte tycka om alla i hela världen, men man behöver inte heller göra som tjejerna på bussen. Tjejen de skrattade åt förstod förmodligen att det var om henne de pratade. Vi som människor har den ”kraften” att veta när folk pratar om oss, man känner blickarna och när man vänder sig om mot dem slutar de, då förstår man ganska tydligt.