Dömda


SVARTSJUKA

Dömda,
Jag har dömt någon

Om jag har dömt någon? Mycket möjligt, jag tror nog i stort sett att alla har dömt någon och även själva blivit dömda. Vi dömer folk och blir dömda varje dag, utan att vi ens tänker på det. Mycket beror på hur man ser ut, hur man klär sig och hur man beter sig som individ. Det kan hända att vissa människor som blir dömda kan bli riktigt dömda och detta kan leda till jobbiga situationer som mobbning och utfrysning.

Jag minns då jag var med om att min före detta bästa vän och jag var med varandra hela tiden och berättade allt för varandra. Vi satt i princip ihop och vi älskade varandra. Vi var som ett par som inte klarade sig utan varandra. Sedan när vi var på en fest tillsammans under vintern, då träffade jag hennes killes bästavän och vi började gilla varandra. Det tog ett tag innan vi började träffas seriöst men efter ett tag kände jag att det var mer känslor inblandat för min del, även för hans. I själva verket var jag ganska osäker från början, jag ville inte inleda någonting med honom innan jag kände mig säker. Trots det säger många att jag är en väldigt framåt och glad person, men i dessa lägen blir jag raka motsatsen då, eller glad är jag fortfarande. Men jag blir rätt så blyg. Jag vet inte riktigt varför men jag blir det i alla fall, antagligen för att jag är rädd att jag ska göra fel på något sätt. Men så när vi efter några månader blev ett par, han och jag, då blev min bästa vän svartsjuk. Jag förstod min vän trots att jag kände att hon borde visat mig lite mer förståelse.

Jag ville självklart umgås med både två så gott jag kunde men jag kände att hur jag än gjorde så blev nästan aldrig ingen av dem nöjd. Om jag bestämde en kväll med honom, blev hon sur. Sedan när jag bestämde med henne så blev han sur, de blev sura för att de inte fick som de ville. Men till slut så sa jag ifrån då jag kände att det var påfrestande för mig. Jag ville vara med dem lika mycket såklart men det gick inte ihop då. Jag sa till slut till dom, jag berättade hur jag kände och att de verkligen inte kan fortsätta såhär. Det blev värre när min bästavän och hennes dåvarande kille gjorde slut med varandra då jag fick stötta henne väldigt mycket och lägga en hel del tid på henne. Detta fick då sina konsekvenser, istället för att hon blev avundsjuk så blev min pojkvän avundsjuk istället.

Förstår inte varför dom inte bara kan vara nöjda och få låta mig bestämma själv vem jag vill vara med, de hade mig ändå. Jag tror det kallas för att vara självisk och att tänka mer på sina egna behov än på vad mina behov var då. Självklart kunde jag inte göra båda nöjda i den situationen, åtminstone inte alltid.. i själva verket, inte så ofta. Men jag fick bita ihop.
Jag fick nästan gilla läget som det var.

Efter ett tag när Veronica mådde bättre igen och kunde klara sig mer utan mig, då återgick jag till att umgås mer med min dåvarande pojkvän och hon började umgås med hennes andra kompisar mycket. Jag kommer ihåg när hon blev jättebra kompis med min pojkväns förra tjej, eller de var inte riktigt tillsammans men de gillade varandra. När jag fick veta det blev jag genast avundsjuk och ganska besviken på henne eftersom att hon hade pratat om henne med mig innan och vad som hände mellan henne och min dåvarande pojkvän. Varför umgicks hon med henne nu? Grejen var den att när jag umgicks med Veronica skulle hon alltid träffa henne och då fick jag hänga på en gång. Hela situationen kändes rätt obekväm och pinsam med tanke på att jag var med killen hon gillat en gång. Sedan när jag berättade detta för honom, tyckte han det var väldigt märkligt. Jag kan förstå honom, varför skulle jag vilja umgås med henne? Jag var tveksam i början såklart och jag kände ändå att det var ganska fel. Han sa även det till mig att de borde kännas konstigt för mig att umgås med henne när de har hållit på med varandra. Det tyckte jag med. Efter det fick jag en konstig och jobbig känsla i magen varje gång min före detta vän umgicks med henne och ja… det kändes bara fel för det borde egentligen vara vi som umgås så mycket. Det var jobbigt för mig. Hon hörde inte av sig lika ofta längre och sen när man frågade om vi skulle göra något, då hade hon oftast andra planer. Man fick alltså bestämma med henne i förväg hela tiden, det gillade inte jag.. Det behövde man aldrig förr då vi var nära varandra. Man borde bestämma med sin bästa vän i förväg heller, det ska nästan vara självklart att man ska umgås. Men det var det inte, och jag undrade lite varför.

Kanske var hon avundsjuk på mig för att jag hade honom som pojkvän och att hon precis blivit av med sin. Men det var ändå inte rätt av henne, speciellt inte när jag hade ställt upp så mycket för henne när hon behövde mig. Nu behövde jag henne men då vände hon ryggen, ens bästa vän? Nej det var oschysst. Kanske var det delvis också för att hennes kompis som var med min pojkvän då inte gillade det heller. Men det var ändå inte upp till henne då jag har lika mycket rätt att umgås med min bästis som hon. Jag bestämde mig för att berätta vad jag kände för henne, vi talade ut och pratade mycket, hon förnekade mycket och skyllde över lite grann på mig. Hon kunde helt enkelt inte stå för det hon hade gjort. Jag blev riktigt sur på henne vilket ledde till att jag dömde henne en hel del. Hon insåg säkert själv att hon inte varit en så bra vän till mig på sistone.. Vi började tjafsa, slutade prata mer och till slut bråkade vi.

Sedan började jag och pojkvännen bråka också då jag tyckte att han betedde sig konstigt, han sa att det var okej att umgås med dom eftersom jag ville umgås med min vän men jag tyckte det kändes lite dubbelmoral av honom och fattade inte varför han sa så när han inte ens gillade att jag umgicks med hans bästaväns ex. Hon hade betett sig väldigt illa mot honom så därför gillade han henne inte. Okej jag kunde visa respekt till hans tanke om det men han kunde inte få mig att sluta umgås med henne. Men det slutade med att vi började bråka hon och jag, så våran vänskap avslutades där, tyvärr. Om hon inte kan bete sig schysst mot mig som hon borde, då förtjänar hon inte min tid. Nej jag är värd mer än så, efter hur mycket jag har ställt upp för henne.
Efter detta kände jag inte att jag klarade av att umgås med killen längre heller, då vi också bråkade, över alla möjliga saker. Det blev för mycket på en gång så vi gjorde slut..
I slutet av sommaren fick jag även reda på att de hade festat ihop och att min före detta vän hela tiden varit på mitt ex om att ses och festa osv. Jag blev skit arg på henne, vad var det för stil?
Tänker inte folk på vad de gör innan de agerar? Det får sina konsekvenser. Jag märkte själv att hon gillade honom, det var inte så svårt. Nu vill jag aldrig mer höra av henne, hur falsk får man vara. Kan hon döma mig och sen göra något sådant? borde man inte ta sig en titt i spegeln själv först?