Dömda


Det var en kall vinterdag under november månad. Året var 2011 och det var något som inträffade som jag kommer komma ihåg minst ett tag till.
Jag var på väg för att möta en vän, som hade lånat ett par högtalare från mig, och nu skulle återlämna dessa.

Vi hade planerat att mötas i Gamlestan, då det var i samma riktning mot dit jag egentligen skulle, till gymmet. Från ett lite längre avstånd så ser jag min vän, gåendes mot min väg, med en av hans vänner. Denna vän kan vi i detta sammanhang kalla för Erik, och jag visste vem Erik var från innan, men vi hade aldrig pratats vid. Jag kände igen honom då jag tidigare sett honom, både ute och genom internet.
Jag gillade aldrig honom som person, jag fick en känsla av att han är en person som får allt på ett silverfat. Han bodde i Hovås, som är kända för rikedom med sina föräldrar. Denna person stod ut från gruppen, man såg att han var väldigt utseendefixerad, han hade alltid nya kläder med de kändare märkena, men främst, han hade alltid hakan upp mot folket han inte kände.
Det kändes i alla fall från den vinkeln jag såg de ifrån att denna person är någon som endast bryr sig om sitt rykte och är bortskämd av sina föräldrar. Det var dessa saker som jag tänkte på när jag hörde hans namn, och nu skulle vi träffas.

Jag småpratade med min kompis och han introducerade mig för Erik, vice versa.
Han verkade vara en go kille, snäll och omtänksam med fötterna på jorden, till skillnad mot det jag hade trott sen innan.
Konversationen fortsatte och till slut så var jag tvungen att börja röra på mig. Min vän började fråga om jag ville hänga med de någon gång ut, så jag svarade självklart.
Vi sa hejdå och innan jag började bege mig mot spårvagnarna sade Erik: Det var trevligt att träffas, vi hörs. Jag svarade med något liknande men kommer inte ihåg vad det var exakt jag sa.

Det var efteråt när jag började bege mig mot gymmet då jag började fundera angående denna Erik. Jag började prata inombords, denna Erik var verkligen inte den jag trodde, främst inte hans beteende då vi pratade. Han var väldigt jordnära och hade fötterna på jorden, helt tvärtom från vad jag hade sett och trott om honom.

Min granne Bogdan hade tidigare varit vän med Erik, men de hade tappat kontakten.
Jag började fråga honom om Erik pga. min nyfikenhet, och det jag fick reda på är att han faktiskt jobbar och försöker jobba in tillräckligt med fickpengar. Självklart så fick han hjälp från sina föräldrar, men jag hade aldrig ens kunnat förutse detta.
Om någon hade sagt till mig innan jag träffat Erik att han jobbar skulle jag förmodligen få ett gott skratt. Men jag hade fel, angående nästan allt innan jag väl träffat Erik. Jag lärde mig helt klart en läxa, det finns ett uttryck som lyder: Döm inte en bok efter omslaget, och det var precis det jag gjorde.
Erik och jag är förövrigt vänner i dagsläget, vi brukar inte hänga så ofta, men vi hör av oss till varandra. Och jag kan nu med ett par månader efter vår första ”träff” säga att Erik är en bra vän.