Dömd på hemmaplan!


untitled

Vart man än går så stöter man på att man är blyg, lite mitt emellan som svensk. På vem man än lyssnar på så hör man att man är blyg och en ”kanske person”. Tidigare i livet så har jag skämts för att vara svensk, jag har inte velat vara en del av det svenska samhället. Jag ville inte bli jämförd med ett folk som anses vara blyga, mitt emellan eller att vara en ”kanske person”. Hela livet har jag stått upp för den jag är och försökt visa att jag inte är som dom andra svenskarna. Fast det är inte lätt att stå upp och försöka bevisa något som sitter så långt inpräntat på folk. När detta kommer upp i samtal så brukade jag stänga av och helt sluta lyssna på samtalet. Jag ville inte vara med i konversationen när en person kan sitta och säga att jag är på ett visst sätt när man aldrig har träffats förr fast nu när man är äldre så försöker man bevisa motsatsen. Nu i dagens samhälle där vi har kommit varandra närmare med tanke på internet så förekommer denna bedömning ändå. Jag kan höra titt som tätt att om man är svensk då är man på detta sättet. Det finns inte på världskartan att någon från Sverige kan vara något annat än blyg, mitt emellan eller en ”kanske person”.