Dömd på grund utav min slöja.


min-bild

Jag vaknade upp denna livliga morgon av solens ljus genom det glasklara fönstret. Detta var nämligen den efterlängtade dagen något otroligt. Jag och ett par kompisar skulle möta upp en tjej som var ansvarig för jordgubbsförsäljning. Vi skulle jobba med henne i några veckor.

Det var blandade känslor eftersom jag aldrig tidigare sålt jordgubbar så det var självklart en ny upplevelse. Jag var nervös men samtidigt pirrig och förväntansfull.

När vi kom fram till Stan mötte vi upp tjejen. Hon trevlig, hon presentera sig väl för oss och vi gjorde detsamma. Vi fick papper på hur man skulle anpassa sig på arbetsplatsen och hon inledde pratstunden genom att säga regler, löner och arbetsuppgifter. Det hon sa fångade mitt intresse och jag började inbilla mig om hur det skulle se ut när jag sålde jordgubbar. När hon pratat färdigt sa hon att hon återkommer till oss om några minuter. Jag och mina kompisar satt spända och glada samtidigt som vi njöt utav det vackra vädret.
Nu kom hon tillbaka med svar, när hon ropade upp mitt namn blev jag alldeles varm i kroppen hon skulle prata med mig. Jag hade ingen aning om vad hon skulle säga och hur det skulle låta i mina öron men det enda jag visste var att det var just mig hon ville prata med, fastän jag trodde hon hade fått allt sagt.
.
– Hej! Trevligt och träffas, sade hon.
-Hej! Sade jag glatt.
– Ehmm, Laila, började hon att mumla. Det är nämligen så att jag precis har pratat med min chef och vi kan tyvärr inte anställa dig.
– Vah? Varför? Jag var fundersam och kunde inte ta till mig av det hon precis sade.
-Jo, för att han liksom anser att du inte kommer sälja p.g.a. slöjan du har på dig.

Jag visste inte vad jag skulle säga, jag fick inte fram ett ord. Jag var chockad, arg och häpnad. Den här dagen som jag hade sett fram emot gick åt spillo. Det kändes som mitt hjärta gick i tusen bitar, jag sade inte ens hejdå till mina vänner utan sprang hem så fort jag kunde. Min dag var förstörd och jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag kunde inte sluta tänka på vad som var felet, det var svårt att acceptera det hon sade. Var min sjal verkligen ett hinder för försäljning? Kunde ett tyg på håret göra en så stor sak? Varför drabbades just jag?
Det var många tankar som far runt i mitt huvud, jag kände mig KRÄNKT. Jag har alltid fått höra att vi lever i ett land där alla människor är lika värda. Där mänskliga rättigheter står i centrum. Där alla ska bli accepterade för det man är oavsett bakgrund, kön eller identitet. Mina ögon öppnades, jag fick en helt ny syn på saker och ting, och det satte djupa spår i mitt hjärta.

Det här är en dag jag sent kommer att glömma. Jag minns fortfarande dagen som om det vore igår.
En sak jag är väldigt stolt över är att jag aldrig tog av mig slöjan. Den här händelsen har även lärt mig att man aldrig ska döma en bok efter omslaget.