Dömd på grund av missförstånd


P1040516

Ända sedan grundskolan var vi ett litet tjejgäng på fyra personer. Ibland umgicks vi alla fyra, ibland tre men mycket ofta två och två. En av dem var min allra bästa vän, vi gjorde allt tillsammans och pratade om allt. Jag tror att det är många av er läsare som både har och haft en sådan vän.

När vi gick i slutet av 8:an så uppstod det ett väldigt stort missförstånd med väldigt mycket svartsjuka inblandat.
Två av tjejerna vände ryggen mot mig och ville inte lösa det som hänt. De dömde ut mig och vägrade lyssna på mina förklaringar De fick hela klassen med sig. Ni undrar säkert var min dåvarande bästa vän höll hus. Hon umgicks med de andra och var med mig i smyg. Hon vågade inte visa eller berätta för de andra att hon fortfarande var vän med mig. Sedan den händelsen var/är vi inte så nära vänner längre. Alla dömde ut mig på grund av falska rykten. Hela 9:an var jag utstött och mådde så otroligt dåligt. Jag ville bara vara hemma och gråta. Några killar i klassen började gå på mig personligt och kalla mig saker som exempelvis hora och andra liknande saker och göra allt värre bara för att jag var ensam och sågs som en slagpåse.

Nu kanske ni läsare tror att det handlar om stulna pojkvänner och sådant, men så är det inte.

Jag och min dåvarande bästa vän ses ibland på bussen, kramas och pratar med varandra. Men de andra två från vårat gäng ger mig onda blickar och är fortfarande sura.
Nu har jag underbara vänner som stöttar mig i vått och torrt och de hjälper mig och får mig att må bra och om det skulle hända mig något så finns de alltid där. Det är bara jag som har vunnit på detta och mina gamla vänner är så omogna att de fortfarande efter två år inte har släppt det.