Dömd på förhand


IMG_4325

Det var en otroligt vacker dag inne i Göteborg. Solen brände i ansiktet och himlen var alldeles klarblå, det var fruktansvärt varmt så svetten började långsamt krypa sig neråt på ryggen, men som tur var så kände man en svag men lite svalkade vind som ven förbi med jämna mellanrum. Vi satt på kajkanten och dinglade med benen med varsin glass i handen. Vi ville sätta oss på ett café i närheten istället men eftersom det var så fint väder så var det därför fullt på alla uteserveringar och personalen verkade ha fullt upp i värmen med att servera glass och fika. Det kryllade av människor inne i stan som verkade njuta av vädret lik som vi gjorde. Det var sällan som vi fick uppleva sådana fina dagar som det faktiskt var den sommaren.

Vi började röra på oss mot centrum och vi lade då märke till en man som vi tyckte rörde sig skumt bland folkmassorna. Han hade på sig en svart T-shirt, grova kängor och lite pösiga byxor. Han bar en scarf fastknuten på huvudet och hade på sig ett par mörka glasögon. Tatueringarna som man såg i nacken och ner på armarna var färgglada och kunde inte missa att se dom. Han var stor, lång och mycket vältränad. Han sätter sig vid statyn Kopparmärra och spanar ut över folkhavet. Vi tyckte han såg farlig ut och funderade på om han var kriminell just för hur han såg ut. Vi hade själva bestämt träff med en kompis på samma ställe så vi höll oss en bit där ifrån för vi visste inte vem han väntade på eller vad han gjorde. Vi hade egentligen velat gå därifrån men kunde inte få tag på vår kompis för att byta mötesplats. Vi fick stå kvar i solen och vänta och då plötsligt såg vi hur mannen reste sig och tog tag i en förbi passerande killes arm, men förstod inte vad som hade hänt. Vi blev rädda och undrade vad han höll på med. Det var då vi såg att han tog upp en polisbricka från fickan. Då förstod vi att mannen var en civil polis ute på spaning och alltså ingen kriminell eller farlig person. Innan vi visste vem han var, hade han varit den sista personen vi hade vänt oss till om vi hade behövt ha hjälp av en vuxen person den dagen. Vi kollade på varandra med förvånad blick och kunde knappt ta in vad som egentligen hände. Han som vi hade dömt ut på förhand var inte alls den personen som vi trodde och vi hade helt fel uppfattning. Att han var en polis var nog det sista vi hade kunnat föreställa oss Vi tittade återigen på varandra och konstaterade hur lätt det är att döma någon utifrån personens utseende.