Dömd innan matchstart (en dikt)


vlcsnap-2013-03-29-13h57m19s46

När jag in på planen går
ett sorl uppstår.
Är det verkligen en så stor grej
att herrlagets målvakt är en tjej,
det vill säga mig?
Jag njuter av de dömande blickarna, ty de tror att de vet vad jag kan,
men snart kommer nog sanningen fram.
En könspåverkad bedömning på min talang är vad som sker,
men bakom målvaktshjälmen jag småler.
Laholm verkar tro att de kommer gå från matchen som vinnare nog,
men matchen är långt ifrån avgjord.
På bara några sekunder har jag dem ett intryck gett,
men jag hoppas att en förändring på det kommer bli lätt.
Efter uppvärmningen gör vi oss redo för start,
spelare in på planen, klappat och klart.
Utmanad blir jag, det kan man väl säga,
men en vinst kan vi nog greja.
Jag vill även bevisa att en tjej kan
spela innebandy lika bra som en man.
En liten könsrelaterad fördom kan vara okej,
så länge det inte är en bestående grej.
Döm mig icke genom att se allt i svart och vitt
även fast det är helt valfritt.
Eller gör det om ni så vill.
Underskattningen kan kosta er vinsten eller i alla fall näst intill.
Det är kul att bli underskattad och visa er fel,
men jag är en spelare i ett lag så jag gör bara min del.
Ty lagets spelare är alla vitala,
vi är alla delar i lagets skara.
Vare sig man är man eller kvinna
så handlar det om lagets vilja till att vinna.
Matchen rullar på
Först står det 1-1, sen 2-2.
Nu kanske ni undrar hur matchens slut led
och om det en vinst till slut blev?
7-3 är resultatet som kom att gå
och känslan från den här matchen kommer länge att bestå.