Dömd för sitt kön


Det var mitt i natten efter en fest då spårvagnarna hade slutat gå. Jag gick ensam hemåt från stan med musik i öronen. Det var mörkt och kallt och det var ganska obehagligt att gå ensam, så jag kollade bakom axeln lite då och då. Man har ju hört alla historier om unga tjejer som blivit påhoppade när de var just ensamma mitt i natten.. Jag kollar mig över axeln en gång till, och till min lättnad var det ingen där. Jag börjar gå snabbare. Snart hemma igen. Jag kollar bakom axeln en gång till och vänder snabbt fram blicken igen när jag ser att det går en man ca 50 meter bakom mig. Jag hann inte se hur han såg ut. Såg han ut som en våldtäktsman?

Jag försöker lugna ner mig, intalar mig själv att inget skulle hända och tar nyckeln i handen i fickan ifall att. Man vet ju aldrig. Jag tar ut ena hörluren så att jag kan förbereda mig om han kommer närmare. Jag vänder mig snabbt om och ser att det nu är två män, eller killar bakom mig. Andas, andas. Du överdriver bara. Jag kollar bakom axeln igen och nu är de ännu närmare. Jag ökar takten, men är noga med att inte vara övertydlig med att jag egentligen vill springa därifrån. Jag ökar takten ytterligare och försöker välja rätt väg. Någonstans där folk kan höra mig om jag skriker, eller se mig om de öppnar fönstren… Undrar om någon skulle vakna, eller orka dra sig upp och kolla läget om jag skrek. Man vet ju aldrig, de skulle säkert tro att det är några fulla ungdomar som stökar runt. Vad elakt. Hoppas dom fattar att dom gjorde fel när fallet är med i tidningen.
Jag märker att jag har börjat gå långsammare och vänder mig om, beredd att stå ansikte mot ansikte med förövaren.

Ingen är där. En tom gata, det enda som hörs är blåsten.

Jag dömer människor. Det är ingens fel vilket kön man har fötts som, och ingen borde behöva bli felaktigt mentalt anklagad för att vara ond på grund av sitt kön (eller något annat för den delen). Det måste vara extremt jobbigt för killar att gå bakom tjejer på kvällen, jag lovar att jag ska tänka på det nästa gång.