Dömd för mitt klädval


Jag vaknade av att väckarklockan ringde. Det var kallt i mitt rum, ovanligt kallt. Jag tittade mot fönstret och insåg att jag hade sovit med öppet fönster. Jag hoppade upp ur sängen och sprang ut ur mitt rum i endast pyjamas. Kylan i rummet hann ikapp mig inne på toaletten, jag rös. Det kändes som om alla hårstrån på hela min kropp reste sig och i samma sekund fick jag ett slags ryck. Ni vet, det man får när man fryser jättemycket. Min kroppstemperatur gick sakta men säkert upp till normalt. Jag tog upp min tandborste i vänster hand och tog sen tandkrämstuben i höger. Tandkrämen var nästan slut. Jag pressade ur det sista ner på tandorsten och började borsta. Jag insåg att borsta tänderna inte är något jag älskar. Det är ganska tråkigt. Fram och tillbaka i 2 minuter om man skall vara tandläkarens bästa vän. Jag sprang tillbaka till mitt rum och hämtade lite kläder som låg på golvet, mitt rum var så kallt att jag knappt kunde vara där inne. Jag tog på mig kläderna jag hade tagit med mig och insåg att det var väldigt fult. VÄLDIGT fult. Samtidigt tittade jag på klockan och insåg att jag var sen. Klockan var 7.43. Jag börjar 8. Det tar 30 min att gå till skolan också. Jag var alltså jättesen. Skulle jag hinna byta? Nej. Jag bestämde mig för ha på mig den extremt omatchande outfiten. Gröna byxor, en lila blus och blå tjocktröja. Med kläder som en 10 åring utan någon känsla för stil, halvsprang jag till skolan, förbi pizzerian, höger och sen höger igen.
Efter halva vägen inser jag att jag glömt göra mina spanska glosor. Min spanskalärare kommer döda mig. Jag känner hur min redan irriterade min blir värre och värre. Fan,om någon hade sett mig nu. När jag lyfter blicken ser jag två tjejer från min parallellklass. Som en reflex öppnas min mun och ett tyst men bestämt , helvete, slinker ut. Tjejerna från parallellklassen kommer närmare och jag förbereder mig på en helt meninglös och pinsam ”möta,ge en kram,fråga hur det är” situation .
Heeeeeeeeeeeeeeeeeej, !! Säger tjejerna i kör, med blickar som studerade mig upp ifrån och ner.
Ja, heej, kul att se er! Svarar jag lätt ironiskt
Tjejerna pratar på, jag lyssnar inte ens. Jag är så trött på att låtsas vara någon jag inte är med människor jag egentligen inte känner. Jag avbryter dem båda med ett falskt leende och en röst som om jag är en fjortis bloggare som gör en smink/andas in helium video. Vi säger hejdå och jag får en kram av båda två. Kramar så mesiga att det knappt känns som man gör något. När vi precis har skilt oss åt sätter jag mig ner på huk för att knyta mitt skosnöre. När jag sätter mig på huk hör jag hur dom två tjejerna pratar om mig.
Såg du vad hon hade på sig? Det var nog det fulaste jag någonsin sett!! Säger den ena tjejen skrattandes.
Den andra tjejen skrattar så mycket att hon inte ens får fram ord. Tjejen som fortfarande kan prata fortsätter med – Asså, jag skulle hellre hoppa från ett plan utan fallskärm än att se ut som henne. Jag är helt säker att hon inte har några kompisar.
Det var det värsta någon någonsin sagt till mig. Även fast jag inte kände tjejerna och visste att jag inte brukar se ut såhär, jag brukar ha ganska snygga kläder, blev jag ändå ledsen. När dom såg mig första gången såg jag i deras ögon, att något var fel. Dom såg nervösa ut. Dom kollade på mig som om jag hade dödat någon. Men det hade jag inte, jag hade bara haft en stressig morgon och tagit ”fel” kläder. Jag uppfattade deras ord som om jag var en ”utstött”för jag hade fula kläder på mig. Det tog dom ca 10 sekunder att döma mig. 10 sekunder tog det för dom att ”veta” att jag är en utstött, att jag inte har några kompisar. Jag vet att jag också dömer andra alldeles för fort men efter denna situationen har jag verkligen försökt bättra mig, för jag vet, alla är inte som dom verkar vid första intrycket. Även fast någon inte kanske ser så glad ut, har en konstig frisyr eller något enkelt som fula kläder tycker inte jag att man skall döma dom direkt. Försök lär känna personen. Ge alla en chans.