Dömd för livet


 

När jag var liten så var jag en bråkstake och blev dömd som ett problembarn. När jag slutade den skolan så hängde det med mig och jag fick gå upp till rektorn utan någon anledning. Det kunde gå från att ”jag” pratade på lektionen till stora bråk. Kuratorn fick ta kontakt med mina föräldrar och jag fick gå på möten med henne 2 gånger i veckan. Men när jag väl inte var sån så trodde aldrig någon på mig. När någon annan pratade så fick jag skit och blev stämplad som ”gossen ruda”. Till slut gick det så långt att jag en dag tog kontakt med lärarna och tog med mina föräldrar till skolan och sa en gång för alla att jag verkligen inte är sån som ni tror. Det tog tid men jag kämpade mig upp och nu har jag nått toppen.