Dömd


systembolaget

Jag har en situation då jag har dömt andra människor utan egentligen ha någon aning hur deras personlighet är. Jag har dömt dessa människor för att de inte är som jag och för att det inte är som någon annan i min närhet heller. Jag tror jag dömer dessa människor för att jag egentligen tycker deras situation är väldigt orättvis och sorglig men samtidigt blir jag väldigt arg på dessa människor som enligt mig slösar bort sina liv åt alkoholen. Personerna jag dömer är alkoholisterna som sitter på bänkar i parker och dricker. För några år sedan hade jag ingen som helst åsikt om alkoholister som sitter på offentliga platser och dricker, tänkte inte på det för det störde mig inte.

Men det var en speciell situation då jag kommer ihåg att min syn på alkoholister förändrades och det var en morgon när jag stod på korsvägen i Göteborg och en kvinna med två nyfödda barn i en vagn kommer fram och ställer sig bredvid mig, plötsligt går kvinnan iväg från barnvagnen för att slänga något i sopptunnan lite längre bort och när hon lämnar barnvagnen kommer en väldigt alkoholiserad man i 60 års åldern fram och lutar sig över barnvagnen och sträcker ut händerna för att lyfta upp ett av barnen som ligger i vagnen. Jag känner direkt att jag får sån panik över vad som är på väg att hända att jag utan att tänka mig för tar tag i barnvagnen och går en bit därifrån och samtidigt möter jag mamman som kommer springandes mot mig. När jag lämnade vagnen till mamman kommer jag ihåg att jag kände mig jätte rädd och sen dess har jag haft en jätte stor respekt för alkoholister därför att jag känner att de är de ända människorna jag absolut inte kan kontrollera.

Efter denna situation har jag tyvärr samma uppfattning om alla alkoholiserade människor, och ja, jag har dragit alla över samma kant.