Dömd


Jag mindes en gång när jag blev dömd. Det var ungefär för 2-3 år sedan då jag var hemma hos en kompis med några andra tjej kompisar som jag hade känt sen jag var liten.
Matilda som vi var hos hade en kompis som hette Kim och han kom för han skulle hämta en svenska bok som han behövde eftersom dem gick i samma klass sen länge tillbaks.
Men det slutade med att han stannade en stund och alla satt och pratade förutom jag eftersom jag har alltid vart blyg för främmande människor och det är jag fortfarande, alla mina vänner har alltid tagit mer plats så det blev att jag drog mig tillbaka den gången. Bara för att jag inte pratade med just honom den lilla stunden han var där så blev jag dömd. Dömd för att jag var en dryg snobb bara för han tyckte jag hade märkes kläder på mig. Men det var ju så fel eftersom jag inte vågade säga något så tycker han att jag var dryg.
När jag hör sådant blir man alltid lite nedstämd eftersom jag inte kan hjälpa att jag blir blyg när det är människor jag inte känner så bra, jag skulle ju självklart prata om han frågade mig någon fråga men det gjorde han inte, han räknade bara med att jag skulle vara som mina kompisar och bara kunna prata helt fritt om olika ämnen.
Jag hade aldrig tänk att människor kunde tänka på det sättet om jag inte pratade med dem, för jag brukade inte bry mig så mycket. Jag visste själv att jag inte brukade prata och mina vänner har alltid vetat om att jag kan ha svårt att ta för mig och prata mycket med andra människor jag inte känner, så jag har aldrig tänk på det att folk kan tycka så om mig om man vill klä sig fint och om man inte pratar med dem.
Att han dömde mig på det sättet, jag brukar ibland tänka på det när jag sitter med människor jag inte känner så bra att jag alltid ser lite glad ut eller kanske går iväg och pratar i telefon bara för jag inte vill höra att jag verkar dryg.
Men att bara sitta och le när alla andra pratar och skrattar kan man ju verka lite konstigt tycker jag. Men nu för tiden utsätter jag mig aldrig för sådana situationer, för jag har mina vänner och jag har min pojkvän så jag känner själv att jag inte behöver umgås med mycket olika människor.
Men ibland är det självklart att det blir så att jag umgås med andra och då tänker jag alltid på att verka glad och försöka prata med människor jag inte känner. För att bli dömd för att jag är blyg och inte alltid pratar mest är fel tycker jag. Jag har själv blivit uppfostrad att om någon människa är elak eller beter sig på ett speciellt sett kan det ligga väldigt mycket bakom det oftast. Självklart är det inte alltid så men väldigt ofta.
Om man blivit dömd tror jag inte att man dömer människor lika enkelt.