Dömd


Det var när jag gick i sjuan och vi hade naturvetenskap. Detta va en av alla gånger då folk sa saker om mitt röda ansikte. Vi blev indelade i grupper, jag kom i samma grupp som två killar som jag inte alls brukade prata med annars. Vi skulle läsa i ett häfte högt för varandra och de bad mig börja. Jag blev lite nervös för att jag kände hur dem granskade mig från topp till tå innan jag började läsa. Jag visste att dem två killarna hade varit väldigt elaka mot andra innan och jag var rädd att de skulle säga något till mig nu. Jag började läsa och det tar inte lång tid innan den ena killen säger till hans kompis ” Nu blir hon så där röd i ansiktet igen”. Den andra killen började skratta och jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Det var inte första gången någon sa något om mitt röda ansikte. Innan har jag också fått kommentarer som redface och tomat. Låter väldigt roligt men det är de inte alltid. En annan gång när vi hade haft gympa och jag gick in i omklädningsrummet fick jag också en kommentar av en tjej från en annan klass som lät så här ”Idag ser jag att gympan varit jobbig” så kollade hon på mitt röda ansikte.
När jag fick kommentaren av killarna blev jag mest ledsen och jag kände att jag inte blev accepterad för att jag hade ett rött ansikte. Den andra gången då jag fick en kommentar av tjejen i omklädningsrummet blev jag mest arg för hon kunde väl istället frågat: Var idrotten jobbig idag? Även fast detta är små kommentarer tycker jag det är väldigt onödigt att säga sådana saker som rör hur någon ser ut. För det gör oftast ondare än folk tror. Innan du slänger en kommentar borde du tänka efter, kanske finns det en anledning till varför det är så här.
Jag är alltid lite röd i ansiktet men sen blir det värre om jag blir generad, tränar, stressar eller koncentrerar mig. Jag kan också bli röd i ansiktet om jag bara sitter och tänker på att jag kommer bli röd i ansiktet. Mina syskon har samma problem och om vi är och tränar tillsammans så blir vi alltid lika röda i ansiktet.
Jag har lärt mig acceptera mitt röda ansikte nu, så här fyra år senare. Men jag minns att det gjorde väldigt ont att få dem kommentarerna. För mitt röda ansikte var en del av mig och jag kunde inte ens gömma det bakom all foundation. Det röda är en del av mig och borde vara minst lika accepterat som vilken annan hudfärg som helst.