Dömande personal


Det va en vanlig dag när jag gick i 7:an. Jag och 3 klasskompisar blev sugna på godis och gick till Netto efter skolan och skulle köpa lite gott. Det gjorde vi ganska ofta, för efter en hård skoldag ville man gärna unna sig nått gott. Vi gick in i affären och allt va som vanligt. När vi gick runt och kollade i affären såg jag att en i personal kollade väldigt mycket på oss, men jag tänkte inte mer på det. Det är klart man undrade varför hon kollade på oss men det var väl bara ett sammanträffande.

Efter en stund såg jag att hon stod och kollade på oss igen och då började jag tänka mer varför hon just kollade så mycket på oss. Då tänkte jag att hon kanske följde efter oss, men jag förstod inte varför. Såg vi konstiga ut eller vad va det? Va det bara för att vi va barn? Men vi fortsatte gå runt och kolla.

När vi hade varit inne i butiken en stund började hon närma sig och jag fattade att hon ville prata med oss, men min kompis som gick först började gå för han hade inte sett henne så jag gick efter honom. Då fattade jag att hon ville nått men förstod inte vad.

När det hade gått ytterligare en liten stund kom hon till oss och frågade: är ni klara snart? Vi fyra kollade på varandra och kollade konstigt på henne och vi fattade inte varför hon frågade det, var det förbjudet att handla där eller vad handlade det om?

Jag svarade: jag vet inte, eller vadå, får vi inte vara här? Så sa hon: jo, men jag måste kolla så att ni inte snattar nått och jag kan inte följa efter er hela dagen.

Vi snattade inte någonting, vi var bara där för att handla lite godis som alla barn gör. Då kände jag mig väldigt dömd för jag skulle aldrig ens komma på tanken att snatta någonting.

Jag tog inte detta så hårt för jag är en lugn person och skrattade mest åt det efteråt för jag tänkte att hon kan väl inte följa efter alla barn som kommer in i den affären. Men om det hade hänt någon annan kanske den personen aldrig hade velat gå dit mer.