Döma


Bild-278

En av de gångerna då ja mest känt mig förnedra, verkligen kränkt och dömd var då jag spelade fotboll, en borta match.
Det var en gång då vi hade borta match mot Eriksberg, ett lag med bara svenska och ljushåriga tjejer, medans i mitt lag där vi kom från Angered och spelade under namnet Angered United hade alla tjejer utländskt bakgrund och var mörkhåriga, men två tjejer i laget kom från svenssons familjer och åkte hela vägen från kärra för att spela i laget, i Angered United. Till händelsen. Redan när jag hoppar av bilen hör jag en man säga där är de, där är de tjejerna från Angered. Jag brydde mig inte riktigt om det men det kändes obehagligt redan då det var redan en dålig vibb från start, det är ofta man kränker någon/blir kränkt när man hör att man är från Angered eller någon annan förort. Jag ville på toa och bad en vän följa med mig, vi sprang in i stugan och jag frågade snällt en man om jag kunde låna toaletten utan att ens ta ett andetag till babblade han ut att den inte var till gäster. Okej sa jag utan att tänka riktigt på vad som just hänt så sprang jag in till skogen med papper från medicin lådan vi burit med oss. Vi är i god tid, en timme förre match start om inte lite mer, vi tjattar lite grann och kollar på de yngre flickorna som har träning. Det finns både föräldrar och ungdomar som ska kolla på vår match. Tränaren visslar av och träningen är över, lugnt utan att sparka bollen rakt på plan går vi hela laget in för att lira lite försiktigt för att sedan värma upp. Vi hinner knappt ta en 10meter löpning och så skriker en gubbe med full röst ” UT FRÅN PLANEN ERA JÄVLA SVARTSKALLAR UT! ”. Det kom så överraskande att det blev helt tyst och stillastående. Vår ena tränare skriker tillbaks att han ska sluta med tramset, gubben babblar för sig själv och går in i stugan. Men ingen annan säger något… Det går knappt en kvart och det kommer ut två män och börjar prata med våra två tränare, vi fortsätter att rulla lite boll försiktigt. Helt plötsligt börjar vi höra att de börjar bli högljutt bland tränarna, de tjafsar märker vi. Efter en stunds babblande ropar vår tränare att vi ska samla bollarna och gå bort mott parkeringen, förvånade tar vi bollarna och gör som han säger. Vi kommer till parkeringen och tränaren ber oss att gå mot gräsmattan istället och börja värma upp, vi frågar vad som står på och han förklarar att vi inte får vistas på deras plan förens domaren blåser igång matchen. Arga och griniga börjar flera av tjejerna gräla om att de inte kan göra så att man har rätt till att få uppvärma i planen 30minuter innan match. För att undvika problem ville vår tränare att vi skulle göra som de sagt, och det gjorde vi. I den höga gräsmattan var det nästan omöjligt att rulla bollen så ingen bra uppvärmning blev det. När vi står där och springer runt lägger vi märke till att våra motståndare är på väg in mot plan och de börjar med sin uppvärmning. Jag kände en så stor frustation. Jag kände mig så kränkt, på bara 10minuter hade jag blivit kränkt på 3olika sätt. Att stå andra sidan stängslet med 10cm högt gräs och desperat försöka få bollen att rulla medans våra motståndare står andra sidan på en fin fotbollsplan och värmer upp utan problem. Vi möter varandras blickar och det ända vi har i huvudet just nu alla i laget är allt utom fotboll. Innan vi går in på plan 5minuter innan match, samlas vi och talar om att vi ska sparka boll, inte sparka ben. Domaren blåser igång matchen och allt går som det ska. Första målet går, andra kommer någon minut efter och så börjar gubben att skrika igen allt mellan himlen och jord skriker han, åk hem till era länder, sluta våldta våra döttrar, terrorister, svartskallar etc. ALLA reagerar, alla spelar, tränare, kvinnan vid kiosken, åskådarna och till och med små barnen som leker en bit ifrån vid ett träd, men ingen säger något, ingen säger åt denna man att sluta.
Under matchen får jag höra små kommentarer som ta den som inte talar så bra svenska och jävla blatte. Vi håller oss lugna för vi har lovat att spela boll inget annat. Andra halvlek börjar. Jag passar iväg bollen i djupled och springer fort som en jaguar iväg för att ta emot inlägget, bollen är på väg emot mig just den sekund där jag ställer mig för att ta ner bollen på bröstet får jag en så hård smäll att jag flyger iväg och landar som en potatis säck på marken med huvudet först, en så osportslig smäll att domaren utvisar denna tjej. Nu börjar det bubbla i grytan, kamrater skriker, motståndare skriker, tränare skriker. Med en tuff gång stil lämnar tjejen planen utan att räcka mig handen och be om ursäkt, och jag går snurrig av och sätter mig vid sidan om. Gubben utanför klubbstugan tar sig in på plan och börjar vifta med händerna fram och tillbaks och pratar så otydligt och fort att ingen tycks förstå vad han säger utom alla dessa jobbiga svordomar han skriker ut. Det blir ett jädrans liv och domaren bestämmer sig för att blåsa av matchen. Under allt skrik sitter jag vid sidan av och kollar bort mot tjejen som smällt till mig. Hon vänder snabbt bort kinden med en iskall blick.
Under dessa ungefär 2timmar från att jag klev av bilen och tog emot den smällen kände jag mig totalt kränkt och dömd. Utan att ens veta vem jag var eller såg ut sa de redan vid start där är de, där är de från Angered, de dömde mig utan att ens veta mitt namn, min bakgrund eller någonting alls.
Jag har blivit kränkt flera gånger, för att vara från Angered, vara mörkhårig, ha utländskt bakgrund och till och med för att jag har vänner som är muslimer. Till och med har folk dömt mig och trott att jag har dåliga betyg för att jag studerar vid Angereds Gymnasiet eller för att jag har vänner som knappt gått ut gymnasiet. Vi dömer och blir dömda hela tiden, medvetet och omedvetet.