Döma


IMG_1239

Jag satt i klassrummet. Det var en helt vanlig skoldag. Plötsligt frågar läraren om allas uppmärksamhet och det hon informerade oss om var att vi skulle få en ny lärare. När vår lärare sa vem det var såg jag på allas ansiktsuttryck. Nästan ingen var glad. Inte jag heller. Vi viste inget om denna lärare men han såg sträng och arg ut. Men vi skulle få denna lärare ungefär om en vecka. Jag tänkte att allt skulle bli sämre, jag skulle få sämre betyg och jag skulle absolut inte gilla denna lärare.
Jag och mina vänner började prata om det var någon viste hur sträng han var. Ingen viste det men de antog att han var sträng och arg. Jag började oroa mig mer och mer över detta. Men då och då kom tankarna om att han kanske inte var en så sträng lärare. Han kanske bara såg sträng ut. Men jag viste fortvarande inte hur han var. Men dag då jag träffade en av mina kompisar. Han hade haft honom tidigare och han tycket att han var en väldig rolig och bra lärare. Men jag var fortvarande osäker. Hur skulle jag kunna veta vad min kompis tyckte var rolig och bra. Jag träffade andra kompisar och jag frågade vad de tyckte. Några tycket att han var bra och några tyckte att han inte var en jätte bra lärare men att han ändå inte var jätte dålig. Av den informationen jag hade fått lät det som om att han kanske inte var så arg, sträng och dålig som jag trodde. Men av någon anledning var jag fortvarande inte helt övertygad.
Det hade gått några dagar utan att jag hade tänkt på läraren. Tills jag såg han i koridoren i skolan. Jag hade inte sett han på ett tag och jag hade slutat tänka på läraren. Det var inte så att jag gick runt och tänkte på det hela tiden men ibland kunde det hända att jag på något sätt påmindes av det. Stunden jag såg honom började jag känna oron igen. Jag tyckte att det var ganska fånigt att jag tänkte på hur vår nya lärare skulle vara. För att vi hade fått flera nya lärare flera gånger och då tänkte jag inte ens på det. Men det måstet ha varit hans stränga blick som fortvarande fick mig att oroa mig. En annan anledning kan också ha varit att de flesta av mina klasskamrater fick ungefär samma reaktion som mig när vi fick reda på vem det var.
Dagarna gick förbi och sedan kom den dagen som vi skulle möta våra lärare. Jag satt ungefär längst fram och suckade. Det jag tänkte var att allt skulle bli svårare och jobbigare. Vi som hade en så bra lärare innan tänkte jag. Jag kollade på honom och han såg ganska sur ut. Men när läraren presenterade sig verkade han väldigt glad och positiv. Men jag var fotvarande tveksam om han verkligen var det eller om han bara låtsades. Vi började lektionen. Han pratade och lärde ut på ett ganska bra sätt. Han pratade på ett sätt så att man verkligen ville lära sig mer och hans lektioner blev ganska snabbt en av favoriterna. Han skojade ibland och var nästan alltid glad. Än idag är han en av de bästa lärarna jag har haft och jag lärde mig att man inte ska döma någon för snabbt.