Döm inte utan fakta


Namnlöst-1

En gång jag blev dömd var efter en fest jag var på. Festen var egentligen en klassfest, det var bara det att det inte var min klass som hade den. Men jag var/är väldigt bra kompis med några som gick där så jag fick följa med. När jag berättade att jag skulle dit för några kompisar i min klass så spred det sig väldigt fort. Alla började döma och ba: ”Ååå ska du dricka eller, det enda ni kommer ha är saft” osv. Då kände jag ba: Men hallå, de vet ju ingenting? Dock så var det bara början på något väldigt jobbigt.

När festen var, en lördag på våren, så var det jätte kul. Jag hade inte haft så kul på länge och jag skrattade hur mycket som helst. Ja, jag drack en aning och kanske lite för mycket för just mig. Men för det fick jag lära mig en läxa. Jag stod och prata med en kille, som inte var särskilt populär hos killarna i min klass, när jag kände att han kom närmre och helt plötsligt nuddade våra läppar varandra och de blev lite hångel. Men jag kände direkt ba: Nej, det här är fel. Så jag backade undan och gick iväg.

Efter den helgen på måndagen när jag kom till skolan så var ju festen den stora snackisen. Alla frågade mig om den, men jag undvek helst alla och ville inte prata med någon om det. Men lite senare så hände det som inte fick hända. Under sista lektionen kommer en tjej i min klass in och ba: Jag har värsta skvallret. Då kände jag direkt hur en stor klump hamnade i magen. Jag såg hur tjejen gick fram till killarna som satt i ett hörn och sa något. De vände sig om, kollade på mig och flina. En kille ropa mitt namn till mig och hon ba: Nej, tyst. Och jag kunde läsa på hennes läppar hur hon sa: Hon kommer döda mig. Sedan gick hon fram till tjejerna på raden framför mig, viskade något i varje tjejs öra och jag ville bara därifrån. Jag förstod exakt vad hon sa och visste exakt att det handlade om mig. Jag smsade min killkompis och frågade om jag kunde prata med honom efter lektionen. Jag fick inget svar.

Efter den jobbiga lektionen så skyndade jag mig från skolan och till tåget. Jag träffade en annan killklasskompis där och undrade vad han visste. Han flinade mest och jag fick verkligen pressa fram något ur honom. Han vägrade berätta och svaret jag fick var att han var rädd att såra tjejen som berättade det (för hela klassen!!!). Tillslut fick jag ur det ur honom och självklart var det om att jag hade hånglat med den killen som inte var så omtyckt av min klass.

Dagen efter kände jag hur alla blickar hamnade på mig, folk kollade snett, undvek mig och ja, dömde mig. Men de visste ju inte hela sanningen? De visste inte vad som hände, de visste inte hur mycket jag hade druckit, och det visste inte att jag AVBRÖT det.

Tjejen som spred det var inte i skolan den dagen. Jag bröt ut i tårar under sista lektionen då vi alla tjejer var samlade med en lärare. De berättade tillslut vad hon hade sagt igår på lektionen och att de var ledsna över att de dömt mig innan hela sanningen kom fram. Jag förlät dem, för de hade ju egentligen inte gjort så mycket fel, bara dömt mig i förväg utan att veta hela sanningen.

Den här händelsen tog hårt på mig. Jag kände mig väldigt dömd av folk som inte visste någonting egentligen. Framförallt kände jag mig extra dömd av tjejen som spred det eftersom hon spred vidare det utan att veta fakta. Men det värsta av allt var nog att tjejen kom fram till mig tillslut, men skyllde ifrån sig. Hon sa att det hon sagt i klassrummet handlade om något helt annat. Varför kunde hon inte bara sagt sanningen och sagt förlåt? Hon visste ju att jag visste att det var hon.