Döm inte hunden efter håren.


revolver

Min mor har alltid haft fördomar mot tatuerade människor, speciellt personer som har tatueringar som täcker större delar av kroppen. Jag tror att många människor i de äldre generationerna har fördomar mot personer med tatueringar. Varför vet jag exakt inte, men kan tänka mig att man associerar tatueringar med gängmedlemmar och kriminalitet. Nu för tiden är det vanligare med tatueringar och därmed mer accepterande och jag gör allt i min makt för att få min mor att ändra åsikt och inse att alla människor med rakat huvud eller tatueringar inte är farliga eller kriminella.
Dock så insåg jag häromdagen att hennes inställning kanske ändå har påverkat mig, för när jag sitter på den fullsatta bussen hem för några dagar sedan sitter en man med rakat huvud och tatueringar över armar och huvud diagonalt framför mig, på sätet längst in mot fönstret. En tatuering som jag speciellt lägger märket till är en stor revolver som är placerad bakom hans högra öra och även en orm som slingrar sig mot hans ansikte. Jag har alltid varit väldigt accepterande för tatueringar och vill verkligen inte döma människor efter motiv som utsmyckar deras kroppar, för jag anser inte att man ska döma personen baserat på det. Dock den här gången så insåg jag att det kanske inte stämmer helt och hållet. När jag såg den här killen så blev jag nästan rädd, jag dömde honom direkt genom att tro att han var en gängmedlem eller åtminstone kriminell.
På en hållplats ser man ett äldre par som ska gå på bussen och precis när de kliver på bussen så reser den tatuerade mannen sig från sätet, ber personen bredvid att släppa förbi honom (som också lämnar sin plats) och samtidigt nickar leende mot det äldre paret som tacksamt tar hans plats. Snopen sitter jag kvar på min plats och inser att jag inte ens hade haft en tanke på att resa mig.