Döm inte hunden efter håren


IMG_1111

Spårvagn åker jag varje morgon för att ta mig till skolan. När man har satt sig tillrätta på vagnen är man aldrig ensam. Ibland sitter det en alkoholberusad man längst bak eller så sitter det ett punkgäng med gröna mohawks och med kedjor hängandes från alla möjliga ställen. Nästan direkt kommer alla fördomar om dessa fram i huvudet. Man känner inte personerna som sitter där utan konstaterar bara att dem är på ett visst sätt. Eftersom det är så fördomar går till. Jag skulle 99% av fallen inte sätta mig jämte en ’’alkis’’ eftersom jag istället skulle tagit avstånd från honom eller henne. Det gör jag eftersom jag fått fel intryck av att sådana personer är för högljudda och allmänt jobbiga.

Jag dömer folk varje dag och är lika säker på att alla gör detsamma. Själv kan jag inte förstå varför jag gör det utan gör det av ren rutin. Varje dag på morgonen sätter jag mig på vagnen och tar på mig mina domarglasögon. Sen rullar det bara på.

Ett gammal uttryck som lyder ’’döm inte hunden efter håren’’ tycker jag passar in väldigt bra i det här. Vi har egentligen ingen aning om hur en helt okänd persons liv ser ut. Vi vet absolut ingenting. Det vi kan göra är att försöka få bukt på alla fördomar som finns. Men jag tror alla förstår att det inte kommer gå. Vi människor får tycka och tänka precis vad vi vill. Då tycker jag man istället kan tänka sina fördomar för sig själv men aldrig yttra dem.