Döm inte för fort


 

Domda

Jag håller på med friidrott och som de flesta vet så är det en väldigt individuell sport där man har en hel del fokus på sig själv och kanske inte alltid tänker alltför mycket på alla andra runtomkring en. Sedan så snackar man ju med de flesta som man tävlar med, eftersom det ska vara kul också inte alltid handla om att vinna. Man kan då också höra lite skvaller t,ex att någon av ens motståndare är skadade, eller att någon hatar när regnar och någon annan kanske alltid måste ha sina lyckokalsonger på sig för att vara på topp.
Det var då en kille som jag inte hade pratat med speciellt mycket innan som jag började prata lite med som verkade vara ganska sjyst och så, men när jag sedan slog honom på 60 meter verkade han inte alltför glad och svarade inte när ja sa hejdå till honom. Jag vet fortfarande inte varför han inte svarade, men idag tror jag att det var så att han inte hörde mig, eller hade så han sitt fokus någon annanstans. Detta hände för kanske fyra år sedan.

På nästa tävling då han och jag var med så hälsade jag inte på honom, eftersom jag fortfarande var lite sur på att han inte svarat på mitt avsked förra tävlingen. Han hälsade i och för sig inte på mig heller, antagligen för att han kanske såg att jag inte var jätteglad och då inte vågade hälsa. Jag blev ännu surare då han inte hade vett att be ursäkt sig för sitt beteende från förra tävlingen och efter detta slutade vi prata med varandra

Jag började ogilla honom ännu mer senare. Det är nämligen så att han är väldigt pratglad och väldigt trevlig, men han pratade med alla andra förutom mig. Det kunde t.om vara så att jag pratade med min klubbkompis Richard och så kom han och började prata med Richard och helt ignorera mig. Det gjorde att jag inte blev speciellt glad på honom och jag tänkte att jag minsann inte skulle prata med honom heller om han nu uppföra sig på detta vis. Jag tror att han märkte att jag inte var speciellt glad på honom och försökte då att lämna mig ifred. Sedan stärktes kanske mitt hat mot honom av att han slog mig lite då och då. “Hur kan en sån jävel våga slå mig?”

Men nu i somras på SM ändras min inställning till honom. Jag hade köpt ett par torra pannkakor med sylt som mat inför finalen. Jag hade kunnat käka thaimat om jag velat, men jag kände att det kanske inte var den bästa maten att äta inför en sm-final. När jag hade köpt pannkakorna kom en kille som heter Isac och på skoj mobbade han mina pannkakor och frågade varför jag inte tog thaimat. Då kom min “fiende” och frågade Isac varför han valde att äta något så onyttigt nära kan skulle springa om någon timme. Jag tyckte att det var en bra fråga och sa “Ja, varför gjorde du det Isac?”. Isac insåg sedan sitt misstag, men om han nu hade lagt ner 70 spänn på maten borde han ändå äta den. Jag såg sedan att min ‘’fiende’’ också hade tagit thaimat och frågade varför han hade gjort det. Då svarade han att han var sugen på thai och inte orkade springa i någon final. Vi delade ett skratt och gick sedan för att sätta oss på läktaren för att äta. Efter detta kände jag att det inte var någon idé att ogilla honom mer. Jag tänkte att jag kanske hade dömt honom lite för tidigt och alldeles för hårt, för han är en väldigt snäll snubbe.

På tävlingen efterår var det i princip bara jag han där och vi pratade på som om vi hade kännt varandra i fyra år, vilket vi i och för sig egentligen har gjort.