Döm inte boken efter sitt omslag


smal

Sedan jag kan minnas så har jag alltid blivit kallad för ”flaggstång” eftersom jag är ”lång” och ”smal”. Jag har alltid varit längre än mina klasskamrater och vänner och när jag tänker tillbaka på det så hatade jag att vara det. Jag hatade att vara längre än mina vänner eftersom jag ansåg att det var ”fult” och att en tjej ska vara kort. Detta ledde till att jag aldrig tog på mig klackskor eller hade på mig något som gjorde mig längre. Det gick så långt att jag bad till Gud att sluta växa, för att jag tyckte det var så jobbigt att vara lång. Det blev ännu värre när jag sedan kom in i puberteten och min kropp började förändras, då växte jag ännu längre tills jag började gymnasiet. Då blev min vikt ett ”problem” istället och fick dagligen kommentarer om hur smal jag var. Eftersom jag är lång så syns det om jag har gått ner i vikt (även fast jag inte var ”överviktig”) och detta ledde till att människor runt omkring mig trodde jag hade en sorts ”sjukdom” eftersom jag aldrig åt i skolan och var så ”smal”. Det gick till och med så långt att min familj trodde jag hade anorexia.
Jag har under hela mitt liv varit smal, men nu var jag ”sjukligt” smal som vissa kan säga. Det som dessa människor inte visste är att jag hade fått ett virus i min kropp när jag var utomlands, vilket ledde till att jag inte kunde äta på tre veckor. Vad jag än stoppade i mig så mådde jag illa och ville kräkas omedelbart. Detta gick självklart över, men än idag så får jag massa kommentarer om hur smal jag är och om jag ens äter. Jag blev på ett sätt ”dömd” att ha anorexia eftersom jag var ”lång” och ”smal” vilket faktiskt berörde mig på ett dåligt sätt.
Nu är jag 170 cm lång och har ”slutat” växa i alla fall under några år. Men än idag så känner jag mig väldigt osäker när jag har klackskor och äger endast ett par, som jag knappt har använt. Likaså får jag fortfarande lika mycket kommentarer om min vikt som min längd. Även fast dessa kommentarer brukar vara ”komplimanger” så påverkas jag utav dem.
Dock så försöker jag intala mig själv att vara lång är en fin egenskap och den har jag fått av både mina föräldrar. Därför ska jag vara stolt över min längd och vikt utan att behöva skämmas på grund av det!
Det viktigaste är att jag har mognat och har en bättre självkänsla. Jag har lärt mig att trivas i min längd och inte bry mig om andras åsikt!