Dom e dagen


109333705277d3af9c186606321a9547

Det var en kall vinterkväll, jag och min kompis hade precist varit på bio. Vi hade inget att göra då sa min kompis -Vi kan ju gå och köpa milkshake. Jag tyckte det var en fantastisk idé så vi gick till den närmsta hållplatsen. Vi tog spårvagn 6 ända till Järntorget. Där hoppade vi av och gick in på BurgerKing. Det var inte så mycket folk där, det var ändå ganska sent på kvällen. Så vi gick fram till kassa och skulle beställa våra milkshakes. Så plötsligt hör vi bakom oss -HEY VAD GÖR NI. Vi vände oss om fundersamt. Vi kollade konstigt på de två ungdomarna och den ene sa -Ja vad gör ni. Jag svarade -Va?. Han började skrika på mig -KAN NI INTE DET SVENSKA KÖ SYSTEMET. Vi stod bara där och stirra på honom. Han fortsate skrika -JA KAN NI INTE DET JÄVLA KÖ SYSTEMET. Då sa jag -What tha. Killen frågade -What tha vadå?. Jag svarade med en lugn röst -What tha. Hans kompis sa sedan -Kom vi går nu det är inte värt det. -Ja ja okej, men jag är så jävla trött på att det är ingen som kan det jävla kö systemet, svarade han som stod och skrek åt oss. Vi vände oss tillbaka för att köpa våra milkshakes men det var tyvärr slut. Så vi drog där ifrån. Vi satte oss på spårvagn 3. Efter några hållplatser kom de in ett stökigt gäng killar. Vi brydde oss in så mycket om dem för vi var ganska trötta. Det hade börjat bli ganska sent på kvällen förstår ni. Sen plötsligt började en av killarna i gänget att kolla på oss han frågad -är ni höga?. Vi bara satt där och kollade på honom för han verkade inte klok. Efter en liten stund så frågade vi -va?. Sen började hans kompis -A ni måste va höga ni ser ut som det. Vi kollade på varandra och svarade -nej fundersamt. Då sa han som frågade först ”Jo ni måste va höga, i alla fall han” så pekade han mig. Vi började skratta. De gick tillbaka med att börja prata med varandra igen. Efter några hållplatser så skulle de gå av. Men så stannade en av killarna upp och kollade på oss. Så sa han -börja rök det är bra. Sen gick han. Vi kollade på varan och började skratta igen. Efter två hållplatser så kom det in en väldigt lång och stark svart man med en jätte stor gym väska. Han satte sig bredvid mig. Jag var livrädd jag trodde att han skulle råna mig eller något liknande. Så plötsligt började han kolla på mig. Jag kollade snabbt ner i marken men han fortsatte. Jag var tvungen, jag hade inget annat val så jag kollade på honom. Han stirra rakt på mig det var sent på kvällen och det var nästan inga på spårvagnen. Så jag trodde ja, nu händer det, nu kommer jag bli rånad. Han öppnar munnen jag är beredd på att bli rånad så säger han ”Det är kallt ute” Jag var helt chockad. Jag svarade med en svag darrande röst ”öh.. Ja, det är det”. Han gick av vid nästa hållplats jag och min kompis var då i chocktillstånd. Men efter en stund så började vi började skratta jätte mycket för vi hade inte alls förväntat oss det.
Så detta var min berättelse hur jag blev dömd och jag dömde folk själv.

Skriven av: R.Bertaglia