Den fula tjejen


image043

Jag gick i femman, jag var bara en oskyldig liten flicka, knappt 12 år gammal. Jag hade alltid varit lite annorlunda än de andra barnen för att jag hade glasögon, lockigt hår, finnar och pratade lite konstigt. Jag tänkte aldrig riktigt på hur jag såg ut, jag bara var. Men efter en dag i femman så började mitt självförtroende förstöras mer och mer. Varje dag sen femman har jag kämpat med att ändra mitt utseende. Idag är jag inte den konstiga tjejen med glasögon, idag är jag en tjej som kan kallas fin och vacker. Jag har varit så osäker och förstörd bara för att folk dömda mig för mitt utseende. Det roliga är att man blir behandlad så annorlunda om är fin, ingen vill ju vara med den fula tjejen.
Idag får jag nästan aldrig höra något negativt om mitt utseende, förr kunde jag få höra hur ful jag var varje dag.

Jag satt och skrev på en uppgift i klassrummet, alla elever satt med huvudet böjda och skrev. Några små pratade lite när Oliwer kom in i klassrummet, han var försenad som vanligt. Läraren bad honom sätta sig ner på en ledig plats, det fanns en ledig stol bredvid mig och hos den snygga tjejen i klassen. Jag tittade upp när han gick mot hennes bord och satte sig bredvid henne, han drog ut stolen och klappade henne lätt på ryggen. Han viskade tyst: Tur nu slapp jag sätta mig bredvid henne. Hon är så ful, hon ser nästan ut som en kille. Tycker inte du det? Jag hörde hennes skratt komma ut från hennes mun. Det var en tyst kommentar, det var inte meningen att jag skulle höra. Men det gjorde jag.

Han kollade bak på mig och jag vände snabbt tillbaka huvudet, det var som ett slag mot magen. Inte hade jag tänkt på mitt utseende förut. Visst jag visste att det fanns de snygga tjejerna i klassen, men inte trodde jag att jag var ful. Jag gick till toaletten och granskade min spegelbild. Mina glasögon satt snett, jag hade kort brunt hår och fula lockar. Finnarna var överallt. Varför såg jag inte ut som de andra tjejerna i klassen? Varför hade jag fått så många finnar så tidigt, när ingen annan hade det. Tårarna rann ner från min och jag torkade snabbt bort de igen, men det kom mer och mer. Jag gled sakta ner på golvet och drog upp knäna mot mitt ansikte och grät. Detta var första gången i mitt liv som jag önskade att jag var någon annan. Än idag så minns jag hur jag mådde den dagen, hur jag sedan började ändra på mitt utseende. Varje dag stod jag vid spegeln och granskade mitt utseende. Varje dag fick jag höra någon kommentar om hur jag såg ut. Jag började hata att gå till skolan, jag grät nästan varje natt och jag mådde så dåligt.

När man ser på mig idag så kan man inte tro att jag var den där lilla osäkra tjejen med glasögon, man kan inte se på mig att jag grät varje natt över mitt utseende. Jag började äta speciella tabletter så att finnarna försvann, jag började platta håret, sminka mig och så skaffade jag linser. Jag ändrade hela mitt utseende och min personlighet. Jag uppfyllde den lilla jags dröm om att bli någon annan. Det är egentligen hemskt att man måste ändra på sig själv för att slippa bli dömd. Jag hade nästan inga vänner den tiden, men så fort jag ändrade på mitt utseende så fick jag plötsligt det. Jag hatade min klass, men jag lekte med i deras lek. Men den dagen då jag slutade nian och slapp dem var nog den bästa dagen i mitt liv, för de accepterade mig aldrig när jag var den fula tjejen med glasögon men när jag ändrade på hela mig själv så kom de springande. De var falska och jag kände aldrig att jag förlät de för hur de behandlade mig.

Jag är inte lika svag som jag var då, jag låter inte någon trampa över mig. Jag har blivit stark, så på något sett så kom det ut något bra från allt det hemska. Jag valde att kämpa mig igenom dagarna istället för att gå sönder totalt.