Den dagen då jag blev oskyldigt dömd


Det var lördagen den 22 december. Jag och tre vänner hade bestämt oss för att ta en öl på den lokala puben. Vi tänkte träffas en sista gång innan julafton innan vi drog åt olika håll med våra familjer. Kvällen kom och vi utbytte presenter och vi skrattade och hade det trevligt.
Timmarna gick och senare på kvällen startade en diskussion om trängselskatten som skulle införas i Göteborg bara några veckor senare. Till slut sa min vän Niklas att han ville gå ut och röka en cigarett. Eftersom vi andra inte kände oss så lusta på att gå ut denna kyliga december kväll så frågade jag:
– Är det okej om vi stannar här inne?
– Javisst, svarade Niklas.
Diskussionen fortsatte och hade vid det här stadiet övergått till att bli rätt intensiv. Tiden gick och efter en kvart hade Niklas inte kommit tillbaka men eftersom vi var helt upptagna i diskussionen tänkte vi inte på detta. Plötsligt kom en kvinna i 50 årsåldern in på puben, jag kände igen henne eftersom hon var mamma till en bekant till mig. Kvinnan går fram till vårt bord och tittar på mig och börjar skrika:
– Vad är ni för vänner egentligen!? Märker ni inte att era vän ligger där ute och spyr?
Mina vänner och jag utbytte en hastig blick och mina vänner springer ut för att hjälpa Niklas. Men jag som kände mig påhoppad svarade:
– Vi visste inte att han var så full, och vad vet du om vad jag är för vän egentligen, det var väl onödigt att säga så.
Plötsligt kommer hennes väninnor och alla börjar diskutera med mig samtidigt, dom säger saker som:
– Du bryr dig inte om dina vänner, kanske ska ni försöka hålla ihop lite bättre.
Jag kände mig helt ställd och jag insåg att var jag en sa så skulle dessa kvinnor att tjata emot därför tog jag bara mina saker gick ut till de andra och sedan såg vi tillsammans till att Niklas kom hem. Jag kände mig oskyldig dömd, och det gjorde mig så arg att jag inte hade försvarat mig själv bättre.
Exakt nio dagar efter denna händelse var det nyårsafton, Jag hade blivit bjuden på en fest vid lägenheterna alldeles vid torget. Även om jag kände de flesta på festen sen innan så träffade jag en hel del nya människor, Bland annat en kille som hette Albin.
När tolvslaget närmar sig börjar vi alla gå mot torget för att sedan gå vidare mot en höjd där man bra kan se fyrverkerierna. Men när jag och två vänner går förbi bibloteket inte långt ifrån den lokala puben ser vi att det ligger någon på marken utanför bibloteket.
Vi går fram till personen och jag känner genast igen honom som Albin som hade varit på samma fest som vi. Vi bär upp honom på en bänk i närheten och försöker se till så han inte fryser, vi försöker få kontakt med honom men får bara några oförståeliga ljud till svar. Det är då vi bestämmer oss för att ringa efter ambulans. Efter tio till tjugo minuter kommer ambulansen på torget och efter den kommer de stammisar som brukar vara på den lokala puben, bland annat kvinnorna som hade skrikit på mig en vecka tidigare.
Ambulans personalen tar beslutet att köra honom till sjukhus. Dom ger mig och mina vänner beröm för att vi tog hand om Albin och för att vi ringde 112. Då jag märker plötsligt att kvinnan som står bredvid mig är samma kvinna från veckan innan, så jag ser min chans. Jag vänder mig emot henne och tittar henne i ögonen och säger:
– Kan du tänka dig att jag, jag som inte bryr mig om mina vänner står här och hjälper en kompis i nöd.
Sen vände jag bara på klacken och gick.