D Ö M D


12593_446674258728825_283520735_n

Att bli dömd känns inte bra, det kan pågå i en stund eller en period i livet. Men hur känns det att bli utsatt för att vara dömd under flera år?
Att folk ser ner på dig och värderar dig annorlunda för att du inte är som alla andra?
För att du bryter mot samhällets normer, för att du är dig själv.
Under hela min skolgång har jag dagligen blivit dömd, av folk som inte anser att jag är som dem.
Under lågstadiet så var jag nästan den ända svenska tjejen i min klass, jag blev dagligen trakasserad verbalt med ord som ”svennehora” ”blondinjävel” ”rasisthora” osv..
Jag har alltid försökt stå på mig, men hur gör man det mot hur många andra som helst?
Det fungerar ett tag, tills du slutligen får det där slaget i ansiktet eller tills du slutligen ligger ner medan någon sparkar dig i ansiktet.
Jag var i slagsmål många gånger, jag blev slagen, sparkad på och en gång var det så illa då en kille fick ordentliget stryptag på mig. Dem sekunderna var avgörande för mitt liv.
Men det var inte den fysiska smärtan som var den värsta.. Att lärarna inte brydde sig, att dem inte sa ett ord eller knappt lät mina föräldrar veta vad som pågick var minst lika illa.
Jag var bara ett barn, men jag som alla andra blev äldre och började sedan på högstadiet, jag blev mer mån om att vara som andra och att passa in för att det inte skulle bli som tidigare men jag försökte fortfarande stå på mig och vara JAG.
Men med den gnutta personlighet som var kvar fick jag höra av mina lärare att jag hade för STARK personlighet. Vilket enligt honom var negativt och det behövde en förändring
Men vem skulle stå upp för mig om inte jag?
Parallellt med skolgången hade min bästa vän det riktigt svårt hemma och hon blev väldigt självdestruktiv, jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa henne.
Men inget jag gjorde verkade hjälpa och en kväll när jag var där så höll jag på att förlora henne.
Idag är hon en stark glad tjej men ärren finns kvar och det hemsöker en på kvällarna.
Samtidigt gick min änglalika morfar bort, och sedan även en nära vän.
Det blev för mycket och jag isolerade mig totalt, i skolan pratade jag inte med någon och plötsligt var jag den där tysta tjejen som gick själv och inte sa ett ord.
Men jag hörde hur det pratades om mig, om hur äcklig, ful och tjock jag var.
Efter grundskolan och en termin in på gymnasiet så försökte jag ändra på mig, släppa allt det gamla och bli en ny stark individ.
Jag färgade håret, började träna och jag ändrade mitt sätt att vara på. Jag blev som en ”normal” tjej.
Under början på terminen i åk2 på gymnasiet så fick jag plötsligt en vän förfrågan på FaceBook och ett meddelande av en gammal klasskompis från högstadiet där jag fick kommentarer som ”vad snygg och sexig du har blivit, inte alls som förut” och frågor som ”vi kanske kan ses och mysa?”
Han skrev ett bra tag och en hel del och jag avfärdade det ganska mycket och svarade i stil med att oavsett om jag var ”ful” då och ”snygg” nu så är jag samma tjej, och var jag ointressant då så är jag det garanterat nu också. Som svar fick jag ”Glöm det fetto, du har för mycket luft i dina lungor och du är FUL, anledningen till att jag skrev till dig är att jag hade en tävling med en kompis om vem som kunde ligga med en fet brud först”.

Här har ni en överblick om hur mitt liv har sett ut, om hur det har känts att vara dömd.
Du säger en mening, men personen som får den riktad mot sig kan ta den på största allvar, och kanske är det den meningen som håller personen vaken om nätterna.
Tänk dig för innan du dömer ,för det gör ont.