Bussen


Att bli dömd.
Att bli dömd är någonting som folk blir dagligen, jag tror att man blir det rätt ofta utan att man känner det eller tänker på det, det gör så fruktansvärt ont och man känner sig så otroligt liten. Jag har valt att berätta om någonting som hände för ett tag sedan.
En helt vanlig dag i skolan går och jag hälsar på tjejen som jag alltid gör. Väl på bussen på väg hem, tjejen hoppar på bussen.
När hon har hoppat av bussen så möter hennes kille upp henne, jag säger till min kompis bredvid mig hur söta dom är tillsammans och det är verkligen ett dröm förhållande.
Några timmar senare så får jag ett meddelande på Facebook och där stod det,
-Men hej, va roligt att du lagt märke till mig! Har bara en önskan, har du något att säga om mig så kan du väl göra det till mig istället för till dina vänner?
Jag förstod ingenting, men jag tänkte inte så mycket mer på det eftersom jag visste att jag inte hade gjort något fel. Några timmar senare så hade hon skrivit på sin blogg om hur folk kan vara så dumma i huvudet och att folk borde ta och fundera över sitt liv. Och då förstod jag att det är något som inte stämde. Så då skrev jag.
-Hej! Nu förstår jag inte vad du menar? Kan du förklara vad jag har gjort? Hon svarade aldrig på det och jag kände verkligen att jag ville förklara, så jag skrev till henne igen kvällen efter och frågade igen och sa att jag inte vill ha något missförstånd.
-Du vet precis vad jag menar. Tänk dig för i fortsättningen om du vill undvika missförstånd, nog pratat om detta, du behöver inte erkänna något osv… vill bara att du tänker dig för i fortsättningen, folk kan ta väldigt illa upp.
-Jag har inte sagt något om dig, det är rykten du har hört i så fall, jag tycker att du verkar vara en jätte snäll tjej. Såhär sa jag till min kompis när du hoppade av bussen i går: Att du och din pojkvän var så otroligt söta tillsammans! Jag kallar inte det taskigt, dumt eller något illa alls. Skulle ju aldrig snacka skit om dig som jag inte ens känner.
Då får jag svaret tillbaka att någon har sagt raka motsatsen till henne, att jag hade sagt att hon inte var tillräckligt snygg för sin kille?
Jag kände mig helt ställd, visste inte riktigt vad jag skulle göra eftersom det är svårt att förklara sig bakom datorskärmen. Men samtidigt så visste jag att jag inte hade gjort något fel och jag bara kunde fortsätta som vanligt. Men så fort jag ser henne så känns det i hela kroppen jag känner verkligen att hon inte har ”förlåtit” mig.