Bråkstakar som dig


blue-eye-brown-eye-3346060703_41f22c32b3

Klara springer så fort hon kan, det är jage och hon vill vara bäst bland kompisarna och inte bli tagen. Klassens nyaste elev Fatima som jagar henne är dock snabbare och med all sin iver dunsar hon till Klara i ryggen, kanske lite för hårt. För Klaras del var leken över, hon hade blivit tagen. Hon tvärstannar och blänger på Fatima och pressar fram en första tår.

Lis-Lott gör sig redo för dagens rastvakt-tjänst. Kaffet var precis klart när hon hällde över det i sin termos som hon fått av kollegorna i 50 års present. Solen sken från en klarblå himmel när hon klev ut ur Dahlskolans grundskola med elever från 6 till 11 år. Hon tittade ut över skolgården och fick känslan av att en lugn rast väntade henne. De värsta bråkmakarna hade blivit sjukanmälda på morgonen av sina föräldrar, något som Lis-Lott naturligtvis tyckt vart skönt.

Klaras tårar hade börjat rinna direkt och resten utav kompisarna hade kommit springande för att trösta henne. Fatima kände sig dum men samtidigt också arg, hon hade ju inte tryckt så hårt.
-Du ska alltid vara så hårdhänt! säger Klaras bästis Tina argt.
-Det var inte meningen att det skulle göra ont. svarar Fatima irriterat.
-Inte? Ser du inte att Klara är jätteledsen? svarar Tina med en överlägsen ton. Innan Fatima ens hinner tänka efter har hon redan knuffat Klara mot bröstet en gång till och svarat Tina med hög röst:
-Det där är att vara hårdhänt! Om Klara nu ska vara med måste hon ju tåla att man tar på henne! Klara vinglar bakåt och skriker till av knuffen.

Lis-Lott hann inte ens gå en meter förrän hon hörde ett skrik från lekplatsen tvärsöver skolgården. Hon skyndade iväg med rask takt och hann precis se en ljushårig flicka falla mot marken. En av hennes egna elever, Tina, stod böjd över henne och det såg ut som att hon försökte hjälpa henne upp.
-Tina vad är det som står på? ropar hon med hes röst. En mörkhårig flicka med snickarbyxor som stod lite längre ifrån tittade upp och såg Lis-lott komma gåendes.
-Fatima knuffade Klara mot marken! skrek Tina frustrerat och pekade på den mörkhåriga flickan med snickarbyxorna. När Lis-lott kommit fram till flickorna hade den ljushåriga flickan redan rest sig upp.
-Varför knuffade du Klara mot marken? frågade hon den mörkhåriga flickan med snickarbyxorna som hon nu förstått hette Fatima. Fatima skakar bara på huvudet och blänger på Tina.
-Hon kom bara fram och började bråka. Svarade Tina på Lis-Lotts fråga samtidigt som Klaras tårar bara rinner. Lis-Lott böjer sig ner och torkar tårarna från flickans kind och ser nu att det är en av de äldre eleverna Fannys lillasyster. Fanny som alltid är så lugn och fin.
-Kära barn, gör det väldigt ont? tröstar hon Klara medan hon fortsätter och tittar argt på Fatima:
Jag vet inte hur ni gör där du kommer ifrån, men här i Sverige är det då inte okej och slåss! Tina ler överlägset och erbjuder sig att följa med Klara till toaletten för att torka tårarna.

Lis-lott går med rappa steg mot arbetsrummen, efter sig har hon Fatima med släpande fotsteg.
-Skynda på nu, jag har inte hela dagen på mig att ta hand om bråkstakar som dig!
-Vart ska vi nånstans? frågar Fatima med en viss irritation.
-Vi ska till lärarrummet och ringa dina föräldrar och tala om för dem att de är välkomna hit för att diskutera din uppfostran. Är din mamma hemma med sjutton ungar som resten av er så kallade utlänningar? Fatima tittar nu upp undrande och börja räkna sina syskon tyst för sig själv och kunde bara komma fram till att hon hade en syster, Hazel som fortfarande gick på dagis.
-Jag har bara en syster. svarade hon Lis-lott efter en stunds funderande. Lärarinnan skakade nedlåtande på huvudet medan hon bläddrade i skolans katalog med föräldrarnas telefonnummer samtidigt som hon frågade efter Fatimas efternamn.
-Namimbi, svarade flickan lydigt.
-Mambi? Frågade Lis-lott drygt. Fatima upprepade namnet än en gång och försökte denna gång vara extra tydlig när hon uttalade det.
-Då ska vi se här, där har vi en Mambi. fortsatte Lis-Lott precis som hon inte hört vad Fatima nyss sa samtidigt som hon tog fram sin mobiltelefon och bad Fatima att vänta utanför rummet.

Lis-lott ringde upp numret som stod bredvid Fatimas namn och förväntade sig att ha ett samtal med en person med dålig svensktalande kunskap. Hon såg framför sig hur en man med utländsk bakgrund var tvungen att stoppa taxin samtidigt som han svarade i den ringande telefonen. Hennes dagdrömmar avbröts när en kvinna med klingande svenska svarade i telefonen.
-Hej jag heter Charlotte Karlén och du har kommit till Johnssons läkarmottagning, vad kan jag stå till tjänst med?
-Ja hej jag heter Lis-Lott Gunnarsson och är lärare på Dahlskolan jag söker Fatima Mambis pappa?
-Namimbi? Ja han är tyvärr på möte nu, är det brådskande? svarar kvinnan glatt. Innan Lis-lott ens hunnit svara på frågan hade hon redan fått ett nytt nummer som hon kunde ringa och samtalet hade avslutats. Hon knappade in det nya numret på mobilen som hon fått av kvinnan och väntade på att signalerna skulle nå fram samtidigt som hon konstaterade att Herr Mambi antagligen hade fullt upp med att städa lokalerna. Hon tyckte att det var lite lustigt att receptionisten hade kallat det för ”möte”. Tankarna avbördats abrupt av att en kvinna med lätt brytning svarade i andra änden, äntligen har jag kommit rätt tänkte Lis-lott och presenterade sig. Kvinnan visade sig vara Fatimas mamma Manika och de bestämde gemensamt att hon skulle komma förbi samma eftermiddag och diskutera händelsen med Fatima.

Solen sken starkt på Fatimas bruna ben där hon satt på den torra gräsmattan och väntade på sin mamma. Klockan var 10 minuter över avtalad tid när en svart Jaguar körde in på skolans parkeringsplats och ut klev Manika som talade hetsigt med någon i sin iPhone 5. När hon fick syn på sin dotter avslutade hon samtalet och tog hennes dotters hand, tillsammans klev de in genom skolans portar.

Av Elin Nicolaisen