BLI DÖMD AV EN VÄLUTBILDAD LÄRARE


Dömdaaaaaaaa

”Era föräldrar sliter vardagligen på jobbet och köper sedan dyra mobiltelefoner till er, som Angereds-barnen därefter stjäl. På så sätt går pengarna runt i samhället.” Dessa ord kommer från en välutbildad vuxen lärarinna på en av Göteborgs bästa gymnasieskolor. Jag bevittnade detta (HT 2009) som den enda utlänningen i klassen. Det var droppen som fick bägaren att rinna över för mig. Utan att tänka till ställde jag mig hastigt upp och sa: ”Ursäkta mig, jag är från Angered. Skulle alla kunna göra mig en tjänst och kolla efter utifall de har kvar sina mobil telefoner i fickan? Så att vi klargör den saken innan vi lämnar klassrummet”

Tidigare samma dag berättade en klasskamrat att han hade blivit bestulen i Bergsjön på väg till träningen. Då han fick reda på att jag bodde i Angered bad han mig kolla efter med mina kompisar utifall någon hade fått tag på hans mobil.

Efter lärarinnans ord kände jag mig kränkt, förnedrad och provocerad. Än idag minns jag hur jag kokade inombords. Allt runtomkring mig blev suddigt. Det kändes som om det som sagts upprepades i mitt huvud om och om igen, trots att undervisningen fortsatte. Jag kände hur ilskan hettade upp mina kinder. Dessutom så minns jag att jag kände hur adrenalinet pumpades runt i kroppen. Hennes flin var något som jag omöjligt kunde radera ur mitt minne. Det var som om hon var stolt över sitt fördomsfulla skämt.

Även om det inte var min skyldighet att ställa mig upp och konfrontera lärarinnan så kändes det som om det var det rätta att göra. Och jag kommer aldrig att ångra min handling, eftersom det formade mig som människa. Att inte säga ifrån skulle vara som att gå emot min moral.

Jag kommer nog aldrig glömma hur stum hon blev. Hon rodnade, stammade och visade ett tydligt stressigt beteende. Hon kände sig troligtvis förödmjukad, och möjligen dum. Det enda hon fick sagt var; jag har också en kompis, som bor i Angered.

Jag minns att jag inte brydde mig så mycket om vad hon hade att säga till försvar, eftersom det inte spelade någon roll. För om det är min f.d. lärarinna och klasskamrats uppfattningar om Angered, så tycker jag synd om dem. Jag tycker synd om dem för att dem inte vet bättre. Dem får gärna ogilla Angereds inneboende, men att lärarinnan säger något sådant på en samhällsvetenskaps lektion, framför drygt 30 elever är bara fel.

Det blev knäppt tyst i klassrummet, och man kunde känna spänningen i luften. Efter att hon misslyckades med att övertyga mig om att hon inte har några fördomar, så gav lärarinnan slutligen upp och bad om ursäkt ifall jag kände mig förnedrad. Hon sänkte sitt huvud och pratade inte lika högt och självsäkert, som när hon delade med sig av hennes felaktiga påstående.

Jag kände mig stolt, nöjd och lättad. Jag hade fått ut det jag ville ha sagt, och det var allt som spelade någon roll. Strax därefter så slutade lektionen, och många av mina klasskamrater kom fram till mig och klappade mig diskret på axeln. ”Jag är stolt över dig” och ”vad modig du är” viskade många av dem i mitt öra. De var imponerade av mitt mod och uppmuntrade min handling. Andra var mindre nöjda med hur jag hanterade det, bl.a. killen som tidigare bad mig att kolla upp vem som hade stulit hans mobil.

Dessvärre så hade inte min moster lika uppmuntrande ord att tillägga. Hon tyckte att det inte var värt att riskera mitt betyg på det sättet. Medan mina föräldrar tyckte att det var rätt att jag stod upp för mig själv. Till mitt försvar sa jag att jag inte enbart påverkade lärarinnan, utan även de 30 andra eleverna som befann sig i klassrummet. Förhoppningsvis lärde alla sig en läxa.

Idag studerar jag på Angeredsgymnasiet, en skola där lärarna har skapat sig egna erfarenheter i Angered istället för att läsa vad som skrivs i media och utifrån det skapa förutfattade meningar. De är fördomsfria, och behandlar alla likvärdigt. Det är inte förrän du själv går i Angered som du vet och får uppleva vilken gemenskap det egentligen är.

Deras förutfattade meningar förstör,
De vet inte att kämparglöden inom förortsungarna dör.
När de andra sitter och kritiserar alla som här bor,
Säger att intelligensen är minimal men våld kapaciteten stor.

Novell & dikt skrivet av:
Bafren Reza SP3B, Angeredsgymnasiet