Bäst att inte synas


IMG_105851

Syns man inte så finns man inte, eller hur var det?
Det är ju mycket lättare så.
Chansen att få höra vad människor tycker om en själv försvinner. Chansen att bli sårad av andra är inte lika stor.
Det är tryggare så. Det är tryggare att bara vara kvar i sin bubbla. Där kan världen inte tränga sig på. Där är det bara jag och mina tankar.

Men det är rätt så ensamt också. Man känner sig inte precis älskad, betydelsefull eller behövd utav någon.

Är det verkligen värt att avskärma sig ifrån omvärlden och leva kvar i rädsla för att undkomma en värld man inte kan fly ifrån?
Det låter väl mer värt att bryta sig loss från kedjorna man själv har skapat och våga ta risken att vara fri, fri på riktigt… Även om det betyder att veta vad människor tycker och tänker?

Det är otroligt läskigt. Plötsligt så syns man, man finns. Människor ser mig och jag ser dom, och ingenting är sig likt. Jag syns mer och mer med hjälp av andra, som plötsligt blivit mina vänner. De hjälper mig att våga.

Hur gick det här till? Hur kom jag hit?
Den rädda flickan som ville gömma sig från omvärlden vill… Synas? Ja. Så är det.

Varför sa ingen något till mig om hur bra det känns att vara behövd och betydelsefull för någon annan?
Varför kom inte någon och drog mig ur mitt avskärmade tankesätt tidigare?
Jag vet inte, men jag tror inte riktigt jag bryr mig heller. Nu är jag här och jag tänker fortsätta springa framåt. Det spelar ingen roll om vem jag har varit tidigare. Jag kan bli och vara precis hur JAG vill vara. Världen får tycka vad den vill.