Sminkad, för att passa in i gänget


3763268228_f07de161ca

Detta började i slutet av femman och fortsatte hela sexan tills vi splittrades. Vi var fem tjejer i klassen. Allting började med att en av mina vänner helt plötsligt inte tyckte om mig. Karin hette hon och hon började så smått att inte bry sig om mig och inte låta mig vara med på olika saker. Jag brydde mig inte så mycket, jag hade ju kvar de tre andra vännerna, Sara, Erika och Elsa. Tiden gick och hon fortsatte. Nu nöjde hon sig inte med att det bara var hon som gjorde saker mot mig, nu försöker hon få mina andra kompisar att inte gilla mig, jag skulle få stå kvar ensam.
Jag kommer ihåg än idag när jag satt med Sara, Erika och Elsa, vi hade jätte kul och skrattade. Karin kom fram till oss och undrade om Sara, Erika och Elsa skulle följa med och kolla runt lite inne på högstadiet. Sara och Elsa följde med henne. Jag kände en stor jobbig klump i magen. Erika sitter kvar och Karin undrar om inte hon ska följa med. Erika svarade att hon skulle stanna kvar eftersom att annars skulle jag sitta kvar ensam. Klumpen ändrades nu till en stor boll av glädje istället.
Det har gått ytliggare några månader, Karin har nu lyckats att vända alla mina tre vänner mot mig. Nu hade hon fått som hon ville. Många säger att om man blir mobbad ska man prata med någon vuxen och att det kommer att hjälpa. Det gjorde det inte för mig. Jag pratade med mina föräldrar som pratade med lärarna. Lärarna pratade med de fyra tjejerna och med mig om detta men det hjälpte inte. De låtsades som om de inte hade gjort något och att de hade till exempel frågat om jag ville vara med på olika saker fast jag visste att de inte hade det. De började ljuga nu också.
Lärarna trodde att det var lugnt mellan oss tjejer och brydde sig inte så mycket om det längre. Egentligen började det bli värre. Jag blev mer utanför och ville inte gå till skolan.
De började sminka sig, jag var osminkad och de fick en anledning till att frysa ute mig. Jag ser bilden i huvudet än idag när Karin, Elsa, Sara och Erika står inne på en toa i skolan. De sminkade sig medan jag satt i ett hörn och grejade med mobilen. De pratar bara om saker de ska hitta på under veckan. Jag har nu blivit osynlig.
Vi kunde sitta i matsalen och äta. De hade ätit upp och brydde sig inte om jag var färdig, de bara går.
Jag trodde en dag att detta var över. En eller två dagar efter min farfar hade drunknat. De var omtänksamma och undrade hur det var med mig och var jätte snälla. Jag var väldigt glad den dagen. Jag trodde att detta var över men det var det inte. Nästa dag var det som en vanlig skoldag för mig, jag var ensam igen. Jag hade jätte ont i magen och grät varje dag när jag skulle till skolan. Mamma och pappa hatade att släppa iväg när jag var ledsen men vad hade de för val när vi har skolplikt och jag måste till skolan men ibland kunde det vara så jobbigt att gå till skolan att jag fick sjukanmäla mig. När jag var tvungen att gå försökte jag klara av dagen så mycket jag kunde, ibland fick jag gå hem efter halva dagen.
Ett annat exempel på när jag mådde extra dåligt var när jag såg Sara, en av mina gamla bästisar gråta och jag frågade vänligt hur det var med henne. Hon svarade inte. Då hör jag hur Karin säger tyket ’’omen sluta tjata på henne, om hon vill berätta så gör hon det.’’ Jag mådde väldigt dåligt igen när jag bara skulle vara omtänksam och visa att jag brydde mig men fick skit tillbaka.
När det närmade sig slutet av sexan var jag starkt inne på att byta klass för att jag inte trivdes men min lärare tyckte att det var onödigt för att det bara var en månad kvar innan vi slutade, en månad till att må dåligt av och vara utsatt.

När jag oftast tänker efter undrar jag om det var något fel på mig? Var jag annorlunda? Varför gillade de mig inte? Om jag hade gått med dem än idag, hade detta fortsatt?

När jag blev utfryst så kände jag mig väldigt dömd då jag inte fick vara med för att jag inte var som de andra tjejerna i klassen, inte sminkade mig och jag var annorlunda. Jag brydde mig helt enkelt inte om vad de andra tyckte om mig. Jag ville bara bli accepterad för den jag var.

De namnen som nämns i texten är inte de riktiga namnen på personerna!