Dömd av både lärare och elever.


800px-PikiWiki_Israel_5719_First_grade_classroom2

Vår lärare ropade in oss och nu var det dags. Det var dags för det spanska provet som jag skulle klara så galant att min lärare skulle tappa hakan när hon såg resultatet. Jag hade inte varit så bra i spanska den senaste tiden men just idag var jag väldigt fokuserad och kände att efter all den tid jag har pluggat så kände jag att nu skulle det gå fint. Nu skulle jag briljera och alla mina klasskompisar som hånat mig för att jag vara sämst skulle nu äntligen få se. De hade redan innan provet sagt att jag skulle misslyckas på detta provet också men där skulle de ha fel. Jag tänkte visa dem att jag kan om jag vill. Jag hade blivit dömd till att misslyckas även fast jag inte brydde mig så väldigt mycket så ville jag ändå visa att jag inte var så dålig som de trodde.
Jag glider in i klassrummet och sätter mig lite avskilt från de andra för att få lugn och ro. Jag kan se nervositeten i de andras ögon medan jag sitter där och slappnar av för att jag inte är det minsta nervös. När min lärare delar ut provet blir det tyst i klassrummet och alla börjar skriva. Man hör hur blyertsen skrapar mot pappren och jag behöver knappt tänka för att svara på den första frågan och känslan är underbar. Jag lutar mig tillbaka och fyller i svar efter svar och jag vet att det kommer gå bra. Jag kollar runt i klassrummet och ser svettdropparna från de andras ansikten. Några har slutat skriva för att de inte kan svaren. Det ser ut som att de tycker att det är svårt men för mig var det här ingenting. Jag skulle säkert kunna bli spanska lärare om jag ville. Jag blir klar med provet i god tid och lämnar in provet till läraren. Hon ser skeptisk ut och undrar säkert hur jag kunde bli klar med provet först av alla. Hon sa till mig att jag kanske skulle ta en titt på provet igen och se till att jag hade fyllt i alla uppgifter. Hennes bedömning av min förmåga i spanska var inte hög. Hon hade redan satt en stämpel på mig och kanske dömt ut mig. När hon nu tittat på mitt prov insåg hon att jag var klar med alla uppgifter och att jag inte tänkte sätta mig ner igen. Jag går ur klassrummet och känner mig riktigt glad. Det var en underbar känsla att för första gången komma ut ur spanska klassrummet och känna sig riktigt lycklig.
Någon dag senare sa hon till mig att jag hade imponerat på henne och att jag var på väg att höja mitt omdöme i spanska. Det var en härlig känsla att ha bevisat för mig själv, mina klasskompisar och allra främst min lärare att jag hade lyckats vända en negativ trend. Jag var på god väg att klara av något som jag tyckt varit svårt.