Att bli dömd.


Jag började gymnasiet förra året, hade blandade känslor och orolig över att inte hitta en vän som jag kände mig trygg med, någon som var lik mig. Som tur var så träffade jag en vän som står mig nära, för om jag inte hade haft henne vid min sida idag så skulle jag inte ha stannat kvar på den här skolan.
Det började vid den här tiden förra året. Allt var bra och ingen var utanför i klassen, alla var vän med alla helt enkelt. Jag hade en annan vän som kom mig väldigt nära, en person som förstod och var rolig att umgås med. Det enda problemet för andra i klassen var det att det var en kille som jag umgicks med. Människorna i klassen kände inte mig sen tidigare och hade svårt att placera mig, så när jag umgicks med min vän så började dem tro att jag hade känslor för den här killen, vilket jag inte hade överhuvudtaget. När min vän senare skaffade en tjej som gick i samma klass som båda av oss så trodde jag att allt som folk trott skulle försvinna, det visade sig att det skulle bli helt tvärtom. Jag valde att fortsätta vara vän med honom trotts att folk verkade ha något emot det.
Jag minns att jag satt i klassrummet en helt vanlig dag och plötsligt dyker det upp en person från klassen, sätter sig bredvid mig och berättar att det är några från klassen som pratar om mig. De antog att jag hade känslor för killen.
Efter allt prat hit och dit så brast jag av tårar. Jag hade blivit dömd för något jag själv inte var och det värsta var att jag fick ta åt mig hela skulden och inte han, han som också var inblandad. De vågade bara gå på mig eftersom de inte vågade prata illa om honom, utan det var jag som tjej som skulle straffas.

Jag har än idag inte glömt det, trots att jag borde. Jag har valt att förlåta och gå vidare men jag har svårt att umgås med väldigt många från klassen.