Ärru gay eller?


Det hela började med ett enkelt skämt. Ett skämt som ställdes till alla och som alla skrattade bort och svarade ”haha nej, är du dum eller? ” Men när frågan kom till mig svarade jag allvarligt ”absolut” när jag såg allas ansiktsuttryck så brast jag i skratt och sa ”haha jag skojjade bara, men helt ärligt vad är det med alla ansikten? Vad skulle vara problemet om jag nu var det?” Dom satt där tysta och kollade generat runt omkring sig.
Frågan var om jag var gay.
Från den stund var jag i deras ögom gay. Det spelade ingen roll att jag hade pojkvän eller att jag förklarade att jag skojjade. Bara för att jag klädde mig i jeans och t-shirt varje dag, för att jag i stort sett bara umgicks med killar och för att jag först svarat allvarligt på frågan så stod det klart för alla. Jag var gay.
Det spreds rykten och det gick så långt att min enda tjejkompis föräldrar inte lät mig sova över längre. När jag frågade dom varför var deras svar det att ”vi respekterar att du står för din läggning, och att du är stark att komma fram med det när du är soppas ung. Men vi vill inte att något… upprörande, ska hända med vår dotter.” Jag sa inget utan gick bara raka vägen hem.
När rykterna lagt sig och när folk väl insåg att det var just det. Rykten. Så var det ingen som sa något. Dom sa varken förlåt, eller ens försökte lotsas som att dom aldrig trott på det.
Så jag antar att det är lättare att döma än att ersänna sitt fel. Och jag tycker det är fel av oss, av mig och av er att fortsätta på samma sätt. Döma och helt enkelt vägra att inse att det är fel.