Ärlighet varar längst


domd

Att Bli Dömd
Jag vill berätta en kort historia om när jag blev dömd.

Jag delade boende med en nära vän till mig under 1 års tid i Göteborg. Vi hade inte känt varandra speciellt länge när vi först valde att dela lägenhet men med tiden lärde vi känna varandra riktigt bra och blev mycket goda vänner.
Hon började träffa en kille som hon tyckte om och det dröjde inte speciellt lång tid tills han flyttade in hos oss, vilket inte skulle innebära några problem trodde jag då vi bodde i en 4:a.
Jag hade inga problem med att han nu bodde med oss för vi alla kom bra överrens, men det dröjde inte lång tid innan allt skulle rasa samman. Det började med att hon lite smått använde mig till att kunna skylla ifrån sig om hon skulle göra något som hon visste att hennes kille inte skulle gilla, som exempelvis att röka under fläkten, dricka vin på en vardag och gå ut på krogen på en lördag kväll. När han inte var hemma passade hon på med att göra ”som hon ville” och när han kom hem sa hon alltid till honom att det inte var hon, utan att det var jag.
I början sa jag inte så mycket men det var när hon sa att jag hade tvingat henne vissa gånger och jag märkte att han började bli mer och mer irriterad på mig, som jag kände att det fick vara nog. Jag och han började bråka väldigt mycket, och väldigt ofta och han slängde alltid ur sig att han tyckte jag var omogen och att jag bara förstör för dem och henne. Han tyckte att jag var en slampa och med andra ord ingen bra vän.
Jag kände mig jätte dömd och naken för jag visste att inget av de hon hade sagt till honom var sant och detta tyckte jag var väldigt jobbigt, speciellt när hon gjorde det framför mig och jag egentligen bara ville skrika rakt ut att hon ljög och att hon inte var en ängel som han trodde!
Vid det här laget spelade det ingen roll vad jag gjorde längre för han tyckte ändå inte om mig, eller snarare tyckte han inte om den tjejen som han trodde att jag var. Men vad han inte visste var att han sov vid hennes sida varje natt och idag har de en dotter ihop.
I dags läget har jag ingen kontakt med dem längre och det känns bra, om de vill ha ett förhållande baserat på lögner så får de gärna ha det men jag vill inte vara en del av deras dubbelliv.
Att bli dömd känns aldrig bra oavsett vad det handlar om, man känner sig alltid liten och svag, ensam och missförstådd och just därför är det extra viktigt att man står upp för sig själv.