Är svensson verkligen så tråkiga?


dömdabild

Jag har sedan små barnsben umgåtts med alla utan att bry mig om vilken jordplätt dem kommer från. Utan att ens förstå mig på sådant.
Under de senaste åren valde jag själv vilka jag skulle vara med och det blev mer utländska kompisar. Genom situationer som vi stötte på, växte det fram mer och mer olika fördomar.
Det ledde till att jag såg ner på svenskar, var inte otrevligare mot dem men hade denna attityd och inställning. Att svenskar är så torra och mesiga, speciellt stela. Ändå är jag halv svensk genetiskt sett.

Inför mitt första år på gymnasiet kände jag att det skulle vara skönt då det inte var svennefierat folk utan sköna blattar. Första mötet med klassen är det massor av svenskar, i de andra klasserna är det rätt gott om utländskt folk, ”vad är detta” tänkte jag..
Nu i efterhand efter att bekantat mig med dem så känner jag att svenskar inte alls är så tråkiga som jag trott innan. Mina förväntningar på detta “sköna” folket som skulle finnas hade jag fel om.. Jag börjar få mer och mer ändrade uppfattningar, ens ursprung inte ska ha någon betydelse hur man är som person. Det avgör man själv. Även märkt att en utländsk person har lika mycket brister som en svensk och även lika mycket gott.

Jag kan bli riktigt trött på mig själv när jag tycker sämre om folk, samtidigt sitter det hos mig inlärt från mig själv och kompisar för det är absolut ingen påverkan från min familj, de klagar mest på min brytning som jag egentligen inte haft från början.

En annan sak fast samma sak är att jag kollade knappt på svenska killar och om det nu var någon som såg bra ut så kunde jag ändå inte kunna känna något speciellt för honom just för att han är svensk. Samma sak med att fotbollspelare är inget för mig utan mer kamp-sportskillar eller gym-duktiga killar. Men vet ni vad? Nu har jag mött en svensk kille som dessutom spelar fotboll. Se där vad som kan hända ;)