Alla är olika


sten

När man växer upp och är ovanligt small antar många direkt att man har anorexia. Åtminstone i mitt fall. De hade ingen aning om hur min relation till mat var, ändå dömde de mig. Många sa till mig: – Du måste börja äta! Även om jag redan åt mer än de flesta. De visste inget, men på grund av fördomar blev jag en liten flicka med ätstörningar. Visst var det kanske så att jag var underviktig, men det betyder inte att man måste ha en ätstörning. Skolsköterskan i skolan trodde inte på mig när jag försökte berätta att jag åt ordentligt. För hon visste bättre än jag, enligt henne i alla fall. Därför fick en lärare sitta med mig i matsalen och kolla så jag åt. När man är 6 år och nästan alla pratar om mat med dig. Blir ditt liv tillslut väldigt fokuserat runt mat. Du tänker på vad , när och hur du äter. För mig blev det som tur var inte så att det förde med sig ätstörningar. Fast jag kan tänka mig att det lätt blir så om man inte älskar mat lika mycket som jag gjorde. Man kan skada en person rejält genom att döma och sedan tala. Alla dömer, men man måste vara försiktig med att påstå saker med fördomar som grund.