Alabama, USA:s fattigaste delstat


usa-flag

Jag hade jobbat hårt med min au-pair ansökan under hela hösten. Nu var allt färdigt och inskickat och jag väntade på att någon familj skulle höra av sig. När jag fick ett mejl om att en familj från Tuscaloosa i Alabama var intresserade av att intervjua mig, fylldes hela min vintertrötta kropp av glädje. Det var en perfekt familj med en mamma och två barn som var åtta och fyra år. Alla såg så glada ut på bilderna. Intervjun gick jättebra. De hade en egen häst, och när jag kom skulle jag få en egen bil, en egen iphone och en egen dator. Dessutom skulle jag få åka med familjen på en solresa till Florida när jag kom dit i slutet av juni. Det var perfekt och jag var helt säker på att jag skulle tacka ja till familjen.

Innan jag tackade ja ville jag ta reda på lite mer information om området de bodde i. Jag började med att titta på klimatet, vilket verkade vara trevligt. Det är varmt stora delar av året, något jag uppskattar. Nackdelen är dock att det ofta är oväder och orkaner som kan orsaka stor skada. Min värdfamiljs hus hade blivit svårt skadat av en orkan för två år sedan.

Jag fortsatte att läsa om Alabama och fick fram att det är USA:s fattigaste delstat. Det verkar även vara stora motsättningar i befolkningen. Troligtvis lever mycket rasism kvar från förr. Jag hade tänkt läsa en kurs på college när jag åker dit och jag hittade två olika college i Tuscaloosa. Jag frågade min host mom vilket college hon rekommenderade, Stillman eller Shelton. Hon rekommenderade Shelton av den anledningen att Stillman var som ett college för svarta, medan Shelton var till för vita. Hon trodde att det kunde bli svårt för mig om jag valde Stillman sade hon. Detta gjorde mig väldigt fundersam. Visst hade jag tänkt mig att det skulle vara vissa motsättningar mellan svarta och vita, eftersom att det var den amerikanska södern, men att motsättningarna skulle vara så stora hade jag inte kunnat tro.

Härom veckan var jag och min klass på besök på Världskulturmuséet, där vi tittade på utställningen ”A day in the World”. Jag gick runt och tittade på de olika bilderna som föreställde olika situationer i helt vanliga människors liv. Mitt bland alla vardagliga, lite roande och lite mystiska bilder, såg jag en bild på en tonårstjej som sov med en pistol vid sin sida. När jag läste om bilden visade det sig att bilden var tagen just i Alabama. Det stod att hon sov med en pistol vid sin sida för att kunna försvara sig. Det upplevde jag som väldigt skrämmande. Är vapen så etablerade i hela Alabama, att folk hela tiden bär runt på dem för att kunna försvara sig? Kan man i så fall någonsin gå säker? Eller är detta en individ som är mer mån om att försvara sig själv än de flesta andra?

När jag kom hem samma dag bestämde jag mig för att söka efter lite bilder från Tuscaloosa. Det som kom upp var bilder på orkaner och områden som förstörts på grund av vädret. Inte ens när jag ändrade mitt sökord till ”nice places in Tuscaloosa” fick jag upp något som såg speciellt trevligt ut.

Tonårstjejen på bilden från Världskulturmuséet hade också skrivit något som gav mig intrycket av att hon var starkt religiös. Det är även min värdfamilj. De går till kyrkan varje söndag och studerar bibeltexter en gång i veckan. Att jag skulle vara kristen var ett krav för att jag skulle kunna få jobbet. Jag förklarade tydligt i första intervjun att jag är troende kristen, men egentligen var det kanske en lögn, för jag är inte så säker på att jag faktiskt tror på Gud.

Allt tvivel som nu hade lagt sig som en klump i min mage, gjorde att jag bestämde mig för att mejla några släktingar jag har i USA. Jag mejlade min mammas syssling i Minnesota och min mammas kompis i Kalifornien för att fråga dem vad de tycker om Alabama. Båda förklarade att det är USA:s fattigaste delstat, med lägst utbildningsnivå i hela USA. De skrev också att det var stora motsättningar mellan svarta och vita och att det var en väldigt konservativ delstat.

Efter alla tvivel och alla fördomar som växt inom mig såg jag vid det här laget Alabama som helvetet på jorden. Det var dags för den andra intervjun med familjen och jag var tvungen att fatta ett beslut om jag skulle tacka ja till jobbet eller inte. Jag tänkte att det skulle vara bäst att tacka nej, eftersom min magkänsla protesterade mer än socialisterna på första maj. Min host mom ringde upp mig på Skype och vi började prata. Jag pratade även med barnen och med den au pair de har för tillfället. Plötsligt var intervjun slut och jag hade tackat ja till jobbet. Jag kände mig nästan lite paff. Allt kändes helt plötsligt så bra. Trots att jag definitivt inte har blivit av med mina fördomar mot Alabama är jag nu helt säker på att jag vill åka dit. Familjen har gett mig ett så bra intryck att det väger upp mot alla mina fördomar kring Alabama. Om drygt tre månader åker jag dit och det är det bästa beslutet jag har tagit på riktigt länge. Jag kommer aldrig att kunna bli av med mina fördomar mot Alabama om jag inte faktiskt åker dit, så nu kommer jag att åka på min livs resa och bearbeta mina fördomar mot denna fördömda plats – det blir en resa till paradiset.