A A A AHHH


Skrattande-mun-T-shirts

Det var skönt att vara tillbaka i skolan. Jag tyckte att det var så fruktansvärt tråkigt att vara sjuk. Att vara tvungen att ligga still och bara vänta på att bli bättre. Det var till och med bättre att vara i skolan, även fast Hon var vår lärare.

Jag tänkte att jag skulle skärpa mig, det var dags att sluta bete mig som jag gjort. Det var nog mitt fel att det var som det var. Hon kunde ju inte vara såpass orättvis som jag uppfattade det. En lärare. Så jag hade bestämt mig, jag skulle ändra på mig.

Så gick jag in på toaletten. Det var sexualkunskap och vi delades upp i två grupper, för tjejer måste veta mer om mens och killar om sex i allmänhet. Det var inte en strid jag tog då, det skulle bli lugnare. Men så går jag mot klassrummet och hör Henne. Hon skriker på någon. Hon säger åt någon i klassrummet att: ”Hålla tyst!”. Det är mitt namn hon uttalar. ”SIRI, HÅLL TYST! KAN DU NÅGON GÅNG VARA TYST?” Jag öppnade dörren. Jag såg hennes blick när hon insåg att jag inte ens hade varit i klassrummet och jag säger: ”Jag var på toaletten.”

På rasten kommer min vän fram till mig. Hon berättar något som får mig att helt tappa tankarna på att börja sköta mig. Att det skulle vara mitt eget fel att jag varje dag får ha individuella samtal med läraren, att det bara är jag och kille i klassen som får ta skit från vår lärare och att det skulle vara vårt eget fel. Lina, min vän, berättar nämligen att när jag var sjuk hade Hon, vår lärare, skrikit åt mig. I min frånvaro, efter 3 dagar av frånvaro, så hade hon utbrustit: ”SIRI, nu får du vara tyst!”. Lina berättar att hon hade sagt: ”Ursäkta, men Siri har inte varit i skolan på 3 dagar.”

Det konstiga är att det kändes bra. Skulden kanske inte var min, åtminstone inte bara min. Och Lina, hon hade ändå sagt något. Det hade gått 6 månader av konstanta tillsägelser och skrikande från min lärare, och jag började sakta ge med mig och acceptera att det var mitt eget fel. Men nu fick det vara nog.